1Och ytterligare såg jag på alla de våldsgärningar som förövas under solen. Jag såg förtryckta fälla tårar, och ingen fanns, som tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem.
1 Koyne, ay guna ka di kankami goy kulu kaŋ dumi i go ga te beena cire. Guna mo, borey kaŋ i goono ga kankam yaŋ din, Ay di i mundey, Ay di mo i sinda kunfako. I toonyekoy do haray mo dabari go no, Amma ngey wo sinda kunfako.
2Då prisade jag de döda, som redan hade fått dö, lyckliga framför de levande, som ännu leva;
2 Ay na buukoy kaŋ yaŋ jin ka bu sifa ka ne i bisa fundikooney kaŋ yaŋ gonda fundi sohõ bonkaanay.
3Men lycklig framför båda prisade jag den som ännu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som göres under solen.
3 Oho, ay di kaŋ nga kaŋ bisa ihinka kulu bonkaanay ga ti boro kaŋ mana te, Zama a mana di goy laalo kulu kaŋ go ga te beena cire.
4Och jag såg att all möda och all skicklighet i vad som göres icke är annat än den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
4 Woodin banda, ay di kaŋ goy kulu da gonitaray kulu kaŋ i go ga te, i kulu si te kala gaaziga kaŋ go boro nda nga gorokasin game ra din se. Woodin mo yaamo no da haw gaarayyaŋ.
5Dåren lägger händerna i kors och tär så sitt eget kött.
5 Saamo ga nga kambe koli ka nga bumbo gaahamo ŋwa.
6Ja, bättre är en handfull ro än båda händerna fulla med möda och med jagande efter vind.
6 Kambe fo kaŋ to da fulanzamay bisa kambe me hinka kaŋ to da taabi da haw gaarayyaŋ.
7Och ytterligare såg jag något som är fåfänglighet under solen:
7 Gaa no ay bare ka ye ka guna ka di hari yaamo kaŋ go beena cire.
8mången finnes, som står ensam och icke har någon jämte sig, varken son eller broder; och likväl är det ingen ände på all hans möda, och hans ögon bliva icke mätta på rikedom. Och för vem mödar jag mig då och nekar mig själv vad gott är? Också detta är fåfänglighet och ett uselt besvär.
8 Boro fo go no nga hinne, a sinda boro kulu, A sinda ize wala nya-ize, Kulu nda yaadin a taabo sinda me. Daahir, a moy mana kungu nda arzaka. A mana hã mo ka ne: «May se binde no ay go ga taabi k'ay boŋ ganji ndunnya kaani?» Woodin mo yaamo nda goy kaŋ ga taabandi no.
9Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda.
9 Dambe ihinka, a bisa afo, Zama i ga du arzaka ngey goyo ra.
10Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom.
10 Zama d'afo kaŋ, afa ga nga hangasino tunandi. Amma kaari boro kaŋ go nga hinne waati kaŋ a kaŋ, A sinda boro kaŋ g'a tunandi.
11Likaledes, om två ligga tillsammans, så hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm?
11 Koyne, da boro hinka ga kani nangu fo, I ga maa dungay, Amma mate boro folloŋ ga te ka maa dungay?
12Och om någon kan slå ned den som är ensam, så hålla dock två stånd mot angriparen. Och en tretvinnad tråd brister icke så snart.
12 Koyne, da boro folloŋ ga hin boro kaŋ go nga hinne ka zeeri, Kulu boro hinka wo ga du ka kay a se. Korfo kar-care hinza mo si tara ka pati.
13Bättre är en gammal konung som är dåraktig och ej har förstånd nog att låta varna sig är en fattig yngling med vishet.
13 Dambe arwasu talka amma laakalkooni no, a ga bisa bonkooni zeeno kaŋ saamo no, kaŋ ga wangu ka saaware ta mo.
14Ty ifrån fängelset gick en gång en sådan till konungavälde, fastän han var född i fattigdom inom den andres rike.
14 Zama arwaso ga hin ka fun kasu ra ka ciya bonkooni, baa kaŋ i n'a hay talka nga laabo ra.
15Jag såg huru alla som levde och rörde sig under solen följde ynglingen, denne nye som skulle träda i den förres ställe;
15 Ay di kaŋ fundikooney kulu kaŋ goono ga dira beena cire ga margu arwasu hinkanta din banda, nga kaŋ ga boro jina nango sambu.
16det var ingen ände på hela skaran av alla dem som han gick i spetsen för. Men ändå hava de efterkommande ingen glädje av honom. Ty också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
16 Borey kaŋ yaŋ se a te jine boro sinda me. Kulu nda yaadin borey kaŋ yaŋ ga kaa banda si maa a kaani. Haciika, woodin mo yaamo no da haw gaarayyaŋ.
17Bevara din fot, när du går till Guds hus; att komma dit för att höra är bättre än något slaktoffer som dårarna frambära; ty de äro oförståndiga och göra så vad ont är.
17 Haggoy da ni ca waati kaŋ ni ga koy Irikoy windo do, zama ni ma koy noodin ka maa a bisa ni ma saamey sargay salle. Zama goy laalo no i go ga te, amma i si bay a gaa.