¹Ve dig, du fördärvare, som själv har gått fri ifrån fördärvet! Ve dig, du härjare, som själv har undgått förhärjning! När du har fyllt ditt mått att fördärva, drabbas du själv av fördärvet; när du har fullbordat till härjande drabbas du själv av förhärjning.

¹ Kaari nin kaŋ ga halaciyaŋ te, Boro kulu mana halaciyaŋ te ni se mo baa ce fo! Kaari nin amaana ŋwaakwa, Boro kulu mana ni amaana ŋwa mo! Da ni na halaciyaŋ te ka ban, Gaa no ni mo ga halaci. Da ni na amaana ŋwa ka ban, Gaa no ni mo, i ga ni amaana ŋwa.

²HERRE, var oss nådig, dig förbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var vår frälsning i nödens tid.

² Ya Rabbi, ma gomni te iri se, iri goono ga ni batu. Ma ciya iri gaabo susubay kulu, M'iri faaba taabi alwaati ra.

³För ditt väldiga dån fly folken bort; när du reser dig upp, förskingras folkslagen.

³ Kosongo maayanta, kala dumey ga zuru, Ni beerandiyaŋo waate ndunnya dumey ga say-say.

⁴Och man får skövla och taga byte efter eder, såsom gräsmaskar skövla; såsom gräshoppor störta fram, så störtar man över det.

⁴ Borey g'araŋ wongu arzaka haabu ka ku sanda mate kaŋ cine do-bi ga haabu ka bisa. Sanda mate kaŋ cine do ga sar, Yaadin cine no i go ga sar wongu arzaka boŋ.

⁵HERREN är hög, ty han bor i höjden; han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.

⁵ Rabbi ga beeri zama beene no a go da goray. A ga Sihiyona toonandi nda cimi ciiti da adilitaray.

⁶Ja, trygga tider skola komma för dig! Vishet och kunskap bereda Sion frälsning i rikt mått, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt.

⁶ Ni zamana ra no a ga ciya tabbatandiyaŋ hari, Da faaba nda laakal da bayray yulwante, Rabbi humburkumay mo ga ciya jama arzaka.

⁷Hör, deras hjältar klaga därute, fredsbudbärarna gråta bitterligen.

⁷ Guna, Assiriya wongaari beerey go kwaara fondey ra ga hẽ. Diyey kaŋ yaŋ goono ga amaana ceeci go ga hẽeni korno te.

⁸Vägarna äro öde, ingen går mer på stigarna. Han bryter förbund, han aktar städer ringa, människor räknar han för intet.

⁸ Fondo beerey goono ga goro koonu, dirakoy ban, Ibare na sappa feeri, A donda gallu beerey, a mana boro saal.

⁹Landet ligger sörjande och försmäktar, Libanon blyges och står förvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar fälla sina löv.

⁹ Laabo goono ga te bine saray, A goono ga lakaw. Liban mo, haawi n'a di, a go ga yangala. Saruna te sanda taasi beero batama cine. Basan da Karmel na ngey kobtey kokobe.

¹⁰Men nu vill jag stå upp, säger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upphäva mig.

¹⁰ Yaa no Rabbi ci: «Sohõ binde ay ga tun ka kay, Sohõ ay g'ay boŋ beerandi, ay ga beeri mo sohõ.

¹¹Med halm gån I havande, och strå föden I; edert raseri är en eld, som skall förtära eder själva.

¹¹ Araŋ ga kun da du, araŋ ga buunu hay. Araŋ fulanzama ya danji no kaŋ g'araŋ ŋwa.

¹²Folken skola förbrännas och bliva till aska, ja, likna avhugget törne, som brinner upp i eld.

¹² Ndunnya dumey mo ga hima sanda kaaru kaŋ i ton, Sanda karjiyaŋ kaŋ borey beeri, Kaŋ yaŋ i ga ton da danji.»

¹³Så hören nu, I som fjärran ärer, vad jag har gjort; förnimmen min makt, I som nära ären.

¹³ Ya araŋ kaŋ yaŋ ga mooru, Wa maa haŋ kaŋ ay te. Ya araŋ mo kaŋ yaŋ ga maan, w'ay hino seeda.

¹⁴Syndarna i Sion bliva förskräckta, bävan griper de gudlösa. »Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld, vem av oss kan bo vid en evig glöd?»

¹⁴ Sihiyona ra zunubikooney goono ga humburu. Borey kaŋ wangu Irikoy goono ga jijiri, ka ne: «Iri ra may no ga hin ka goro danji kaŋ ga ŋwa banda? Iri ra may no ga hin ka goro tonyaŋo kaŋ ga duumi banda?»

¹⁵Den som vandrar i rättfärdighet och talar, vad rätt är, den som föraktar, vad som vinnes genom orätt och våld, och den som avhåller sina händer från att taga mutor, den som tillstoppar sina öron för att icke höra om blodsgärningar och tillsluter sina ögon för att icke se, vad ont är,

¹⁵ To, boro kaŋ goono ga dira adilitaray ra, Kaŋ ga cimi salaŋ mo. Boro kaŋ ga donda zamba riiba, Boro kaŋ ga nga kambey kokobe zama i ma si ciiti bareyaŋ nooru ta se, Boro kaŋ ga nga hangey lutu kaŋ ga naŋ nga ma si maa boro wiyaŋ saaware, A ga nga moy daabu mo kaŋ ga naŋ nga ma si laala guna.

¹⁶han skall bo på höjderna, klippfästen skola vara hans värn, sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt.

¹⁶ Nga no ga goro beeray nangu bambatey ra. A tuguyaŋo do mo tondey ra nangu gaabikooney no. A ga soobay ka du nga ŋwaaro, A haŋyaŋ haro mo tabbatante no.

¹⁷Ja, dina ögon skola skåda en konung i hans härlighet, de skola blicka ut över ett vidsträckt land.

¹⁷ Ni moy ga Koyo guna nga booro ra, I ga laabo kaŋ ga mooru gumo fonnay mo.

¹⁸Då skall ditt hjärta tänka tillbaka på förskräckelsens tid: »Var är nu skatteräknaren, var är nu skattevägaren, var är den som räknade tornen?»

¹⁸ Ni bina ga soobay ka humburkumay harey fintal ka ne: «Man n'a go, nga kaŋ ga lasaabu? Man gaa neesikwa? Man bora kaŋ na cinari kuukey kabu-kabu?»

¹⁹Du slipper då att se det fräcka folket, folket, vars obegripliga språk man ej kunde förstå, vars stammande tungomål ingen kunde tyda.

¹⁹ Ni si di dumo din kaŋ bine ga waasu, Ndunnya dumo kaŋ sanni ga gaabu, Kaŋ ga mebaraw ciine te kaŋ boro kulu si hin ka faham nd'a.

²⁰Men skåda på Sion, våra högtiders stad, låt dina ögon betrakta Jerusalem: det är en säker boning, ett tält, som icke flyttas bort, ett vars pluggar aldrig ryckas upp och av vars streck intet enda brister sönder.

²⁰ Ma Sihiyona guna, iri jama batey gallo. Ni moy ga di Urusalima, laakal kanay kwaara, Kuuru-fu no kaŋ si gana. A kangayey si dagu hal abada, A korfey ra mo baa afolloŋ si pati.

²¹Ja, vi hava där HERREN, den väldige; han är för oss såsom floder och breda strömmar; ingen roddflotta kommer där fram, och det väldigaste skepp kan ej fara däröver.

²¹ Amma Rabbi ga goro iri banda noodin koytaray darza ra. A ga ciya iri se nangu kaŋ gonda isayaŋ da gooruyaŋ kaŋ ga tafay. Noodin hiyey kaŋ gonda kayyaŋ wala wongu hiyaŋ si bisa.

²²Ty HERREN är vår domare, HERREN är vår härskare, HERREN är vår konung, han frälsar oss.

²² Zama Rabbi no ga ti iri ciitikwa, Rabbi no ga asariya no. Rabbi no ga ti iri Koyo, Nga no g'iri faaba.

²³Dina tåg hänga slappa, de hålla ej masten stadig, ej seglet spänt. Men då skall rövat gods utskiftas i myckenhet, ja, också de lama skola då taga byte.

²³ Ni korfey yogol, Hal i si hin ka hiyo tuuri tiksa gaay a ma boori, I si hin ka hi zaarey feeri mo. Saaya din no borey ga wongu arzaka boobo fay, Baa fanakey ga wongu arzaka ku.

²⁴Och ingen av invånarna skall säga: »Jag är svag», ty folket, som där bor, har fått sin missgärning förlåten.

²⁴ Kwaara ra goroko kulu si ne nga sinda baani. Borey kaŋ yaŋ goono ga goro noodin mo, I zunubey ga du yaafayaŋ.