1Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
1 Zofar Naama bora tu ka ne:
2På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
2 «Woodin se no ay fongu-fongu yaŋey ga naŋ ay ma tu, Laakal tunay kaŋ go ay gaa sabbay se.
3Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
3 Ay maa taali dakeyaŋo kaŋ n'ay haawandi, Amma ay fahama ra no ay biya go ga naŋ ay ma tu.
4Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
4 Ni mana bay kaŋ za doŋ, Za waati kaŋ i na boro daŋ ndunnya ra,
5att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
5 Boro laalo zamuuyaŋ wo, idunguriyo no? Borey kaŋ yaŋ si may Irikoy se mo, i farhã ya mo-ka-mi yaŋ no.
6Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
6 Baa a beera to kala beene, A boŋo mo ma to beene burey gaa,
7Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
7 Kulu nda yaadin a ga halaci no, Sanda nga bumbo wuro cine hal abada, Hala borey kaŋ yaŋ di a doŋ ga ne: ‹Day, man no a go?›
8Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
8 A ga tun ka deesi ka daray sanda hindiri cine, I si ye ka di a koyne. Oho, i g'a gaaray sanda cin hindiri cine.
9Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
9 Mwa kaŋ di a waato si ye ka di a koyne. A nangora mo si ye ka di a koyne.
10Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
10 A kambey mo ga ngey duura yeti, A izey ga gomni ceeci talkey gaa.
11Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
11 A zankataray biriyey to nda gaabi, Amma nga nd'a no ga kani ganda laabo ra.
12Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
12 Baa laala ga kaan a meyo ra, Wala baa a n'a tugu nga deena cire,
13är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
13 Baa a n'a haggoy, a mana yadda nga m'a taŋ, Amma a n'a gaay nga me ra hala ka kaa sohõ,
14så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
14 Kulu nda yaadin a ŋwaaro ga bare a gunda ra ka ciya gondi naaji a ra.
15Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
15 A na arzaka gon, a ga ye k'a yeeri koyne. Irikoy no ga naŋ a m'a mun ka kaa nga gunda ra.
16Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
16 A ga firsa naaji sunsum, Gondi deene no g'a zeeri.
17Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
17 A si hari zuray goorey guna, Danga yu nda ji isey kaŋ yaŋ ga zuru nooya.
18Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
18 Haŋ kaŋ a taabi ka du, Kal a ma ye k'a no, a s'a gon bo. A si farhã mo nda nga duura yulwayaŋ.
19Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
19 Za kaŋ a na talkey kankam k'i furu mo, A windo, manti nga no k'a cina, A n'a kom no da gaabi kwaaray.
20Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
20 Zama a biniya ra a si laakal kanay bay, Haŋ kaŋ a ga ba gumo kulu no a si du ka baa afo faaba.
21Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
21 Hay kulu si no kaŋ n'a biniya yana, Woodin se no a arzaka si duumi.
22Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
22 A arzaka yulwanta ra no a ga di kankami. Taabi hankoy kulu kambey ga kaŋ a boŋo boŋ.
23Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
23 A goono ga soola ka nga gunda toonandi nooya, Kala Irikoy ma nga futay korna gusam a boŋ. A g'a dooru a boŋ sanda hari cine, Woodin mo no ga ciya a ŋwaari.
24Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
24 A go zuray ra guuru wongu jinay se, Kala guuru-say biraw hayyaŋ g'a fun,
25När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
25 I goono g'a dagu, kal a ma fatta banda haray, Oho, hangaw deena kaŋ ga nyaale din ga fatta a tayo ra. Humburkumay kaa a gaa nooya.
26Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
26 I na kubay hinne jisi a arzaka se. Danji kaŋ boro kulu mana funsu no ga bora din ŋwa. Danjo ga haŋ kaŋ cindi a nangora ra ŋwa.
27Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
27 Beeney g'a laala fisi ka kaa taray, Ganda mo ga tun nga ma kond'a kalima.
28Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
28 A windo nafa ga say ka bambari Irikoy futa zaaro ra.
29Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
29 Woodin yaŋ kulu laalakoy baa no Irikoy kambe ra, A tubo nooya kaŋ Irikoy waadu a se.»