1Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
1 Ay izo, ma hangan ay laakalo se. Ma ni hanga jeeri ay fahama gaa.
2så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
2 Zama ni ma fayankayaŋ gaay, Ni meyo mo ma bayray haggoy.
3Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
3 Zama waykuuru deena ga yu tolli-tolli, A meyo mo ga yuttu nda ji.
4Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
4 Amma a bananta ga fottu no danga farre, A ga dumbu danga takuba me cine.
5Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.
5 A cey ga zulli ka koy buuyaŋ do, A ce taamey ga Alaahara fonda di.
6Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
6 A si fundi fondo lasaabu. A teerey mo si kay. A mana bay mo hala yaadin no bo.
7Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
7 Sohõ binde ay izey, wa hangan ay se. Araŋ ma si fay d'ay me sanney.
8Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
8 Ma ni fonda moorandi waykuuru, Ma si maan a windo me.
9Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
9 Zama ni ma si ni beera no boro fooyaŋ se, Wala ni jiirey mo futaykooni se.
10må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
10 Zama yawyaŋ ma si kungu nda ni gaabo, Ni goy taabi ma si ye yaw kwaara.
11så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
11 Ni kokora binde, ni ma soobay ka duray, Saaya kaŋ ni baso da ni gaahamo go ga zabu.
12och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
12 Kala ni ma ne: «Kaari ay! Ay kaŋ wangu dondonandiyaŋ, ay bina donda kaseetiyaŋ.
13Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
13 Ay mana baa hangan mo ay dondonandikoy sanno se. Ay mana hanga jeeri bora kaŋ n'ay dondonandi se.
14Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
14 A cindi kayna ay halaci parkatak, Jama bindo ra nda borey marga ra.»
15Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
15 Ma hari kaa ni bumbo gulla ra ka haŋ, Ma hari kaano kaa mo ni bumbo dayo ra.
16Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
16 A ga saba no, ni hari mwa ma zuru ka koy taray, Wala a ma te hari zuru fondey boŋ?
17Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
17 I ma bara ni hinne wane, Manti nin da yaw margante wane.
18Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
18 Ni hari mwa ma goro albarkante, Ma te farhã nda ni zankataray wando.
19hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
19 A ma te danga jeeri baakasinaykoy, Danga meena kaŋ ga boori. A fafey ma wasa ni se waati kulu, A baakasina ma ni bina kaanandi han kulu.
20Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
20 Zama ifo se no, ay izo, ni bina ga daray waykuuru banda, Hala ni ma wayboro yaw ganday?
21Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
21 Zama boro te-goyey, Rabbi jine no i go. A ga boro laawaley kulu sasabandi mo.
22Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
22 Boro laalo laalayaŋo ga ye k'a di, I g'a gaay mo da nga zunubi korfey.
23Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
23 A ga bu dondonandiyaŋ-jaŋey sabbay se. A saamotaray beero ra no a ga te boŋdaray.