1Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
1 Ay izo, m'ay sanney haggoy, M'ay lordey jisi ni bina ra.
2Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
2 M'ay lordey haggoy ka funa, Ay dondonandiyaŋey mo danga ni mo gure cine.
3Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
3 Ni m'i haw ni kambayzey gaa. Ni m'i hantum ni bina walhã boŋ.
4Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
4 Ma ne laakal se: «Ni ya ay wayme no.» Ma fahamay mo te ni dumi.
5så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
5 Zama i ma ni hallasi ka ni wa da waykuuru, Nga, wayboro yaw sanni kaanokoy.
6Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
6 Ay windo finetarey gaa ay niigaw, daabirjo ra haray.
7då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
7 Kala borey kaŋ yaŋ sinda carmay game ra ay di arwasu fo. Ay n'a fayanka arwasey kaŋ sinda fahamay ra.
8Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
8 A goono ga waybora fuwo batama casu. A na fonda di ka koy a kwaara haray,
9skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
9 Wiciri kambu, almaari haray, cin kubay biyo ra.
10Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
10 A binde, a go, a kubay da wayboro fo kaŋ gonda waykuuru bankaaray da bina kaŋ ga bar-bare.
11Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
11 Kaŋ kusuumante no, wayboro boŋ-ibaay-koy, A cey si kay nga windo ra.
12Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
12 Han fooyaŋ a go fondey gaa, Han fooyaŋ a go batamey ra, Fondo gaarey kulu boŋ a goono ga lamba.
13Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
13 Waybora din binde na arwaso di k'a garbe sunsum. A n'a guna da mo-koogay ka ne a se:
14»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
14 «Saabuyaŋ sargayyaŋ go ay do hunkuna, Ay n'ay sarto bana.
15Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
15 Woodin se no ay fatta ka ni kubay. Ay na ni moyduma ceeci da anniya, Ay di nin mo.
16Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
16 Ay n'ay dima daaru nda kunta baano yaŋ, Misira kaymi suubanante no.
17Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
17 Ay na waddi nda zawul da alowes* da cirinfi say-say ay daarijo gaa.
18Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
18 Iri ma koy ka baakasinay haŋ ka kungu ka kani hala susubay, Iri ma maa kaani iri boŋ se da baakasinay.
19Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
19 Zama windikoyo si no, A koy naaruyaŋ hala nangu mooro.
20Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
20 A konda nooru foola nga kamba ra, Hando farso no a ga ye ka kaa.»
21Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
21 Waybora hin a da nga me kaana, A n'a halli da nga deena kaana.
22Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
22 Arwaso n'a gana fap! folloŋ, Danga haw kaŋ ga koy faawa do, Wala mo danga hawante kaŋ ga koy saamo goojiyaŋ do.
23ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
23 Hala hangaw n'a hay haama ra, Danga curo kaŋ ga cahã ka koy hirrimi do, A mana bay mo kaŋ nga fundo se no i n'a te.
24Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
24 Sohõ binde, ay izey, wa hanga jeeri ay se. Araŋ ma haggoy d'ay me sanney.
25Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
25 Ma si naŋ ni bina ma miila ka koy waybora din teerey do haray, Ma si kamba ka koy a fondey ra.
26Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
26 Zama a na boro boobo maray ka zeeri. Oho, borey kaŋ yaŋ a wi kulu ya kunda bambata no.
27Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.
27 A windo ya Alaahara fondo no, A ga zulli no ka koy buuyaŋ fuwey do.