1Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
1‹‹İşte, gözlerim her şeyi gördü,Kulağım duydu, anladı.
2Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
2Sizin bildiğinizi ben de biliyorum,Sizden aşağı kalmam.
3Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
3Ama ben Her Şeye Gücü Yetenle konuşmak,Davamı Tanrıyla tartışmak istiyorum.
4Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
4Sizlerse yalan düzüyorsunuz,Hepiniz değersiz hekimlersiniz.
5Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
5Keşke büsbütün sussanız!Sizin için bilgelik olurdu bu.
6Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
6Şimdi davamı dinleyin,Yakınmama kulak verin.
7Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
7Tanrı adına haksızlık mı edeceksiniz?Onun adına yalan mı söyleyeceksiniz?
8Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
8Onun tarafını mı tutacaksınız?Tanrının davasını mı savunacaksınız?
9Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
9Sizi sorguya çekerse, iyi mi olur?İnsanları aldattığınız gibi Onu da mı aldatacaksınız?
10Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
10Gizlice Onun tarafını tutarsanız,Kuşkusuz sizi azarlar.
11Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
11Onun görkemi sizi yıldırmaz mı?Dehşeti üzerinize düşmez mi?
12Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
12Anlattıklarınız kül kadar değersizdir,Savunduklarınızsa çamurdan farksız.
13Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
13‹‹Susun, bırakın ben konuşayım,Başıma ne gelirse gelsin.
14Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
14Hayatım tehlikeye girecekse girsin,Canım zora düşecekse düşsün.
15Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
15Beni öldürecek, umudum kalmadıfç,Hiç olmazsa yürüdüğüm yolun doğruluğunu yüzüne karşı savunayım. bile Ona güvenim sarsılmaz.››
16Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
16Aslında bu benim kurtuluşum olacak,Çünkü tanrısız bir adam Onun karşısına çıkamaz.
17Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
17Sözlerimi iyi dinleyin,Kulaklarınızdan çıkmasın söyleyeceklerim.
18Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
18İşte davamı hazırladım,Haklı çıkacağımı biliyorum.
19Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
19Kim suçlayacak beni?Biri varsa susar, son soluğumu veririm.
20Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
20‹‹Yalnız şu iki şeyi lütfet, Tanrım,O zaman kendimi senden gizlemeyeceğim:
21din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
21Elini üstümden çekVe dehşetinle beni yıldırma.
22Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
22Sonra beni çağır, yanıtlayayım,Ya da bırak ben konuşayım, sen yanıtla.
23Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
23Suçlarım, günahlarım ne kadar?Bana suçumu, günahımı göster.
24Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
24Niçin yüzünü gizliyorsun,Beni düşman gibi görüyorsun? çağrıştırıyor, bu yolla bir söz sanatı yapılmış.
25Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
25Rüzgarın sürüklediği yaprağa dönmüşüm,Beni mi korkutacaksın?Kuru samanı mı kovalayacaksın?
26Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
26Çünkü hakkımda acı şeyler yazıyor,Gençliğimde işlediğim günahları bana miras veriyorsun.
27du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
27Ayaklarımı tomruğa vuruyor,Yollarımı gözetliyor,İzimi sürüyorsun.
28Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
28‹‹Oysa insan telef olmuş, çürük bir şey,Güve yemiş giysi gibidir.