¹Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

¹Temanlı Elifaz şöyle yanıtladı:

²Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

²‹‹Bilge kişi boş sözlerle yanıtlar mı,Karnını doğu rüzgarıyla doldurur mu?

³Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

³Boş sözlerle tartışır,Yararsız söylevler verir mi?

⁴Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

⁴Tanrı korkusunu bile ortadan kaldırıyor,Tanrının huzurunda düşünmeyi engelliyorsun.

⁵Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

⁵Çünkü suçun ağzını kışkırtıyor,Hilekârların diliyle konuşuyorsun.

⁶Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

⁶Kendi ağzın seni suçluyor, ben değil,Dudakların sana karşı tanıklık ediyor.

⁷Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

⁷‹‹İlk doğan insan sen misin?Yoksa dağlardan önce mi var oldun?

⁸Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

⁸Tanrının sırrını mı dinledin de,Yalnız kendini bilge görüyorsun?

⁹Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

⁹Senin bildiğin ne ki, biz bilmeyelim?Senin anladığın ne ki, bizde olmasın?

¹⁰Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

¹⁰Bizde ak saçlı da yaşlı da var,Babandan bile yaşlı.

¹¹Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

¹¹Az mı geliyor Tanrının avutması sana,Söylediği yumuşak sözler?

¹²Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

¹²Niçin yüreğin seni sürüklüyor,Gözlerin parıldıyor,

¹³i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

¹³Tanrıya öfkeni gösteriyorsun,Ağzından böyle sözler dökülüyor?

¹⁴Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

¹⁴‹‹İnsan gerçekten temiz olabilir mi?Kadından doğan biri doğru olabilir mi?

¹⁵Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

¹⁵Tanrı meleklerine güvenmiyorsa,Gökler bile Onun gözünde temiz değilse,

¹⁶huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

¹⁶Haksızlığı su gibi içenİğrenç, bozuk insana mı güvenecek?

¹⁷Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

¹⁷‹‹Dinle beni, sana açıklayayım,Gördüğümü anlatayım,

¹⁸vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

¹⁸Bilgelerin atalarından öğrenip bildirdiği,Gizlemediği gerçekleri;

¹⁹ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

¹⁹O atalar ki, ülke yalnız onlara verilmişti,Aralarına henüz yabancı girmemişti.

²⁰Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

²⁰Kötü insan yaşamı boyunca kıvranır,Zorbaya ayrılan yıllar sayılıdır.

²¹Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

²¹Dehşet sesleri kulağından eksilmez,Esenlik içindeyken soyguncunun saldırısına uğrar.

²²Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

²²Karanlıktan kurtulabileceğine inanmaz,Kılıç onu gözler.

²³Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

²³‹Nerede?› diyerek ekmek ardınca dolaşır,Karanlık günün yanıbaşında olduğunu bilir.

²⁴Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

²⁴Acı ve sıkıntı onu yıldırır,Savaşa hazır bir kral gibi onu yener.

²⁵Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

²⁵Çünkü Tanrıya el kaldırmış,Her Şeye Gücü Yetene meydan okumuş,

²⁶han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

²⁶Kalın, yumrulu kalkanıylaOna inatla saldırmıştı.

²⁷han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

²⁷‹‹Yüzü semirdiği,Göbeği yağ bağladığı halde,

²⁸han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

²⁸Yıkılmış kentlerde,Taş yığınına dönmüş oturulmaz evlerde oturacak,

²⁹Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

²⁹Zengin olmayacak, serveti tükenecek,Malları ülkeye yayılmayacaktır.

³⁰Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

³⁰Karanlıktan kaçamayacak,Filizlerini alev kurutacak,Tanrının ağzından çıkan solukla yok olacaktır.

³¹I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

³¹Boş şeye güvenerek kendini aldatmasın,Çünkü ödülü boşluk olacaktır.

³²I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

³²Gününden önce işi tamamlanacak,Dalı yeşermeyecektir.

³³Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

³³Asma gibi koruğunu dökecek,Zeytin ağacı gibi çiçeğini dağıtacaktır.

³⁴Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

³⁴Çünkü tanrısızlar sürüsü kısır olur,Rüşvetçilerin çadırlarını ateş yakıp yok eder.

³⁵Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

³⁵Fesada gebe kalıp kötülük doğururlar,İçleri yalan doludur.››