¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹Eyüp şöyle yanıtladı:

²Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

²‹‹Buna benzer çok şey duydum,Oysa siz avutmuyor, sıkıntı veriyorsunuz.

³Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

³Boş sözleriniz hiç sona ermeyecek mi?Nedir derdiniz, boyuna karşılık veriyorsunuz?

⁴Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

⁴Yerimde siz olsaydınız,Ben de sizin gibi konuşabilirdim;Size karşı güzel sözler dizer,Başımı sallayabilirdim.

⁵Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

⁵Ağzımdan çıkan sözlerle yüreklendirir,Dudaklarımdan dökülen avutucu sözlerle yatıştırırdım sizi.

⁶Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

⁶‹‹Konuşsam bile acım dinmez,Sussam ne değişir?

⁷Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

⁷Ey Tanrı, beni tükettin,Bütün ev halkımı dağıttın.

⁸Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

⁸Beni sıkıp buruşturdun, bana karşı tanık oldu bu;Zayıflığım kalkmış tanıklık ediyor bana karşı.

⁹I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

⁹Tanrı öfkeyle saldırıp parçalıyor beni,Dişlerini gıcırdatıyor bana,Düşmanım gözlerini üzerime dikiyor.

¹⁰Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

¹⁰İnsanlar bana dudak büküyor,Aşağılayarak tokat atıyor,Birleşiyorlar bana karşı.

¹¹Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

¹¹Tanrı haksızlara teslim ediyor beni,Kötülerin kucağına atıyor.

¹²Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

¹²Ben rahat yaşıyordum, ama Tanrı paraladı beni,Boynumdan tutup yere çaldı.Beni hedef yaptı kendine.

¹³från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

¹³Okçuları beni kuşatıyor,Acımadan böbreklerimi deşiyor,Ödümü yerlere döküyor.

¹⁴Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

¹⁴Bedenimde gedik üstüne gedik açıyor,Dev gibi üzerime saldırıyor.

¹⁵Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

¹⁵‹‹Giymek için çul diktim,Gururumu ayak altına aldım.

¹⁶Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

¹⁶Ağlamaktan yüzüm kızardı,Gözlerimin altı morardı.

¹⁷Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

¹⁷Yine de ellerim şiddetten uzak,Duam içtendir.

¹⁸Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

¹⁸‹‹Ey toprak, kanımı örtme,Feryadım asla dinmesin.

¹⁹Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

¹⁹Daha şimdiden tanığım göklerde,Beni savunan yücelerdedir.

²⁰Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

²⁰Dostlarım benimle eğleniyor,Gözlerim Tanrıya yaş döküyor;

²¹Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

²¹Tanrı kendisiyle insan arasındaİnsanoğluyla komşusu arasında hak arasın diye.

²²Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

²²‹‹Çünkü birkaç yıl sonra,Dönüşü olmayan yolculuğa çıkacağım.