1Därefter tog Job till orda och sade:
1Eyüp şöyle yanıtladı:
2Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
2‹‹Sözümü dikkatle dinleyin,Bana verdiğiniz avuntu bu olsun.
3Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
3Bırakın ben de konuşayım,Ben konuştuktan sonra alay edin.
4Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
4‹‹Yakınmam insana mı karşı?Niçin sabırsızlanmayayım?
5Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
5Bana bakın da şaşın,Elinizi ağzınıza koyun.
6Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
6Bunu düşündükçe içimi korku sarıyor,Bedenimi titreme alıyor.
7Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
7Kötüler niçin yaşıyor,Yaşlandıkça güçleri artıyor?
8De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
8Çocukları sapasağlam çevrelerinde,Soyları gözlerinin önünde.
9Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
9Evleri güvenlik içinde, korkudan uzak,Tanrının sopası onlara dokunmuyor.
10När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
10Boğalarının çiftleşmesi hiç boşa çıkmaz,İnekleri hep doğurur, hiç düşük yapmaz.
11Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
11Çocuklarını sürü gibi salıverirler,Yavruları oynaşır.
12De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
12Tef ve lir eşliğinde şarkı söyler,Ney sesiyle eğlenirler.
13De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.
13Ömürlerini bolluk içinde geçirir,Esenlik içinde ölüler diyarına inerler.
14Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
14Tanrıya, ‹Bizden uzak dur!› derler,‹Yolunu öğrenmek istemiyoruz.
15Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
15Her Şeye Gücü Yeten kim ki, Ona kulluk edelim?Ne kazancımız olur Ona dua etsek?›
16Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
16Ama zenginlikleri kendi ellerinde değil.Kötülerin öğüdü benden uzak olsun.
17Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
17‹‹Kaç kez kötülerin kandili söndü,Başlarına felaket geldi,Tanrı öfkelendiğinde paylarına düşen kederi verdi?
18De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
18Kaç kez rüzgarın sürüklediği saman gibi,Kasırganın uçurduğu saman çöpü gibi oldular?
19»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
19‹Tanrı babaların cezasını çocuklarına çektirir› diyorsunuz,Kendilerine çektirsin de bilsinler nasıl olduğunu.
20Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
20Yıkımlarını kendi gözleriyle görsünler,Her Şeye Gücü Yetenin gazabını içsinler.
21Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
21Çünkü sayılı ayları sona erinceGeride bıraktıkları aileleri için niye kaygı çeksinler?
22»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
22‹‹En yüksektekileri bile yargılayan TanrıyaKim akıl öğretebilir?
23Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
23Biri gücünün doruğunda ölür,Büsbütün rahat ve kaygısız.
24hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
24Bedeni iyi beslenmiş,İlikleri dolu.
25Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
25Ötekiyse acı içinde ölür,İyilik nedir hiç tatmamıştır.
26Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
26Toprakta birlikte yatarlar,Üzerlerini kurt kaplar.
27Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
27‹‹Bakın, düşüncelerinizi,Bana zarar vermek için kurduğunuz düzenleri biliyorum.
28I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
28‹Büyük adamın evi nerede?› diyorsunuz,‹Kötülerin çadırları nerede?›
29Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
29Yolculara hiç sormadınız mı?Anlattıklarına kulak asmadınız mı?
30att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
30Felaket günü kötü insan esirgenir,Gazap günü ona kurtuluş yolu gösterilir.
31Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
31Kim davranışını onun yüzüne vurur?Kim yaptığının karşılığını ona ödetir?
32Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
32Mezarlığa taşınır,Kabri başında nöbet tutulur.
33Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
33Vadi toprağı tatlı gelir ona,Herkes ardından gider,Önüsıra gidenlerse sayısızdır.
34Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
34‹‹Boş laflarla beni nasıl avutursunuz?Yanıtlarınızdan çıkan tek sonuç yalandır.››