1Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
1Temanlı Elifaz şöyle yanıtladı:
2Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
2‹‹İnsan Tanrıya yararlı olabilir mi?Bilge kişinin bile Ona yararı dokunabilir mi?
3Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
3Doğruluğun Her Şeye Gücü Yetene ne zevk verebilir,Kusursuz yaşamın Ona ne kazanç sağlayabilir?
4Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
4Seni azarlaması, dava etmesiOndan korktuğun için mi?
5Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
5Kötülüğün büyük,Günahların sonsuz değil mi?
6Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
6Çünkü kardeşlerinden nedensiz rehin alıyor,Onları soyuyordun.
7Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
7Yorguna su içirmedin,Açtan ekmeği esirgedin;
8För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
8Ülkeye bileğinle sahip oldun,Saygın biri olarak orada yaşadın.
9men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
9Dul kadınları eli boş çevirdin,Öksüzlerin kolunu kanadını kırdın.
10Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
10Bu yüzden her yanın tuzaklarla çevrili,Ansızın gelen korkuyla yılıyorsun,
11ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
11Her şey kararıyor, göremez oluyorsun,Seller altına alıyor seni.
12I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
12‹‹Tanrı göklerin yükseklerinde değil mi?Yıldızlara bak, ne kadar yüksekteler!
13därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
13Sen ise, ‹Tanrı ne bilir?› diyorsun,‹Zifiri karanlığın içinden yargılayabilir mi?
14Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
14Koyu bulutlar Ona engeldir, göremez,Gökkubbenin üzerinde dolaşır.›
15Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
15Kötülerin yürüdüğüEski yolu mu tutacaksın?
16de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
16Onlar ki, vakitleri gelmeden çekilip alındılar,Temellerini sel bastı.
17de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
17Tanrıya, ‹Bizden uzak dur!› dediler,‹Her Şeye Gücü Yeten bize ne yapabilir?›
18Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
18Ama onların evlerini iyilikle dolduran Oydu.Bunun için kötülerin öğüdü benden uzak olsun.
19De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
19‹‹Doğrular onların yıkımını görüp sevinir,Suçsuzlar şöyle diyerek eğlenir:
20»Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
20‹Düşmanlarımız yok edildi,Malları yanıp kül oldu.›
21Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
21‹‹Tanrıyla dost ol, barış ki,Bolluğa eresin.
22Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
22Ağzından çıkan öğretiyi benimse,Sözlerini yüreğinde tut.
23Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
23Her Şeye Gücü Yetene dönersen, eski haline kavuşursun.Kötülüğü çadırından uzak tutar,
24Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
24Altınını yere,Ofir altınını vadideki çakılların arasına atarsan,
25så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
25Her Şeye Gücü Yeten senin altının,Değerli gümüşün olur.
26Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
26O zaman Her Şeye Gücü Yetenden zevk alır,Yüzünü Tanrıya kaldırırsın.
27När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
27Ona dua edersin, dinler seni,Adaklarını yerine getirirsin.
28Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
28Neye karar verirsen yapılır,Yollarını ışık aydınlatır.
29Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
29İnsanlar seni alçaltınca, güvenini yitirme,Çünkü Tanrı alçakgönüllüleri kurtarır.
30Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
30O suçsuz olmayanı bile kurtarır,Senin ellerinin temizliği sayesinde kurtulur suçlu.››