¹Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

¹‹‹Gözlerimle antlaşma yaptımŞehvetle bir kıza bakmamak için.

²Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

²Çünkü insanın yukarıdan, Tanrıdan payı nedir,Yücelerden, Her Şeye Gücü Yetenden mirası ne?

³Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

³Kötüler için felaket,Haksızlık yapanlar için bela değil mi?

⁴Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

⁴Yürüdüğüm yolları görmüyor mu,Attığım her adımı saymıyor mu?

⁵Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

⁵‹‹Eğer yalan yolunda yürüdümse,Ayağım hileye seğirttiyse,

⁶Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

⁶-Tanrı beni doğru teraziyle tartsın,Kusursuz olduğumu görsün-

⁷Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

⁷Adımım yoldan saptıysa,Yüreğim gözümü izlediyse,Ellerim pisliğe bulaştıysa,

⁸Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

⁸Ektiğimi başkaları yesin,Ekinlerim kökünden sökülsün.

⁹Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

⁹‹‹Eğer gönlümü bir kadına kaptırdıysam,Komşumun kapısında pusuya yattıysam,

¹⁰Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

¹⁰Karım başkasının buğdayını öğütsün,Onunla başka erkekler yatsın.

¹¹Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

¹¹Çünkü bu utanç verici,Yargılanması gereken bir suç olurdu.

¹²en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

¹²Yıkım diyarına dek yakan bir ateştir o,Bütün ürünümü kökünden kavururdu.

¹³Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

¹³‹‹Benimle ters düştüklerindeKölemin ve hizmetçimin hakkını yemişsem,

¹⁴Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

¹⁴Tanrı yargıladığında ne yaparım?Hesap sorduğunda ne yanıt veririm?

¹⁵Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

¹⁵Beni ana karnında yaratan onu da yaratmadı mı?Rahimde bize biçim veren O değil mi?

¹⁶Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

¹⁶‹‹Eğer yoksulların dileğini geri çevirdimse,Dul kadının umudunu kırdımsa,

¹⁷Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

¹⁷Ekmeğimi yalnız yedim,Öksüzle paylaşmadımsa,

¹⁸Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

¹⁸Gençliğimden beri öksüzü baba gibi büyütmedimse,Doğduğumdan beri dul kadına yol göstermedimse,

¹⁹Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

¹⁹Giysisi olmadığı için can çekişen biriniYa da örtüsü olmayan bir yoksulu gördüm de,

²⁰Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

²⁰Koyunlarımın yünüyle ısıtmadıysam,O da içinden beni kutsamadıysa,

²¹Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

²¹Mahkemede sözümün geçtiğini bilerekÖksüze el kaldırdımsa,

²²Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

²²Kolum omuzumdan düşsün,Kol kemiğim kırılsın.

²³Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

²³Çünkü Tanrıdan gelecek beladan korkarım,Onun görkeminden ötürü böyle bir şey yapamam.

²⁴Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

²⁴‹‹Eğer umudumu altına bağladımsa,Saf altına, ‹Güvencim sensin› dedimse,

²⁵Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

²⁵Servetim çok,Varlığımı bileğimle kazandım diye sevindimse,

²⁶Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

²⁶Işıldayan güneşe,Parıldayarak hareket eden aya bakıp da,

²⁷att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

²⁷İçimden ayartıldımsa,Elim onlara taptığımı gösteren bir öpücük yolladıysa,

²⁸Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

²⁸Bu da yargılanacak bir suç olurdu,Çünkü yücelerdeki Tanrıyı yadsımış olurdum.

²⁹Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

²⁹‹‹Eğer düşmanımın yıkımına sevindim,Başına kötülük geldi diye keyiflendimse,

³⁰Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

³⁰-Kimsenin canına lanet ederekAğzımın günah işlemesine izin vermedim-

³¹Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

³¹Evimdeki insanlar, ‹Eyüpün verdiği etleKarnını doyurmayan var mı?› diye sormadıysa,

³²Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

³²-Hiçbir yabancı geceyi sokakta geçirmezdi,Çünkü kapım her zaman yolculara açıktı-

³³Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

³³Kalabalıktan çok korktuğum,Boyların aşağılamasından yıldığım,Susup dışarı çıkmadığım içinSuçumu bağrımda gizleyipAdem gibi isyanımı örttümse,

³⁴av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

³⁵-‹‹Keşke beni dinleyen biri olsa!İşte savunmamı imzalıyorum,Her Şeye Gücü Yeten bana yanıt versin!Hasmımın yazdığı tomar elimde olsa,

³⁵Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

³⁶Kuşkusuz onu omuzumda taşır,Taç gibi başıma koyardım.

³⁶Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

³⁷Attığım her adımı ona bildirir,Kendisine bir önder gibi yaklaşırdım.-

³⁷Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

³⁸‹‹Toprağım bana feryat ediyorsa,Sabanın açtığı yarıklar bir ağızdan ağlıyorsa,

³⁸Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

³⁹Ürününü para ödemeden yedimseYa da üzerinde oturanların kalbini kırdımsa,

³⁹Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

⁴⁰Orada buğday yerine diken,Arpa yerine delice bitsin.›› Eyüp'ün konuşması sona erdi.

⁴⁰Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.