1Då tog Job till orda och sade:
1Eyüp şöyle yanıtladı:
2Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
2‹‹Keşke üzüntüm tartılabilse,Acım teraziye konabilseydi!
3Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
3Denizlerin kumundan ağır gelirdi,Bu yüzden abuk sabuk konuştum.
4Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
4Çünkü Her Şeye Gücü Yetenin okları içimde,Ruhum onların zehirini içiyor,Tanrının dehşetleri karşıma dizildi.
5Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
5Otu olan yaban eşeği anırır mı,Yemi olan öküz böğürür mü?
6Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
6Tatsız bir şey tuzsuz yenir mi,Yumurta akında tat bulunur mu?
7Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
7Böyle yiyeceklere dokunmak istemiyorum,Beni hasta ediyorlar.
8Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
8‹‹Keşke dileğim yerine gelse,Tanrı özlediğimi bana verse!
9O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
9Kerem edip beni ezse,Elini çabuk tutup yaşam bağımı kesse!
10Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
10Yine avunur,Amansız derdime karşın sevinirdim,Çünkü Kutsal Olanın sözlerini yadsımadım.
11Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
11Gücüm nedir ki, bekleyeyim?Sonum nedir ki, sabredeyim?
12Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
12Taş kadar güçlü müyüm,Etim tunçtan mı?
13Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
13Çaresiz kalıncaKendimi kurtaracak gücüm mü olur?
14Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
14‹‹Kederli insana dost sevgisi gerekir,Her Şeye Gücü Yetenden korkmaktan vaz geçse bile.
15Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
15Kardeşlerim kuru bir dere gibi beni aldattı;Hani gürül gürül akan dereler vardır,
16som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
16Eriyen buzlarla taşan,Kar sularıyla beslenen,
17men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
17Ama kurak mevsimde akmayan,Sıcakta yataklarında tükenen dereler...İşte öyle aldattılar beni.
18Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
18O dereler için kervanlar yolundan sapar,Çöle çıkıp yok olurlar.Temanın kervanları su arar,Sabadan gelen yolcular umutla bakar.
19Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20Ama oraya varınca umut bağladıkları için utanır,Hayal kırıklığına uğrarlar.
20men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21Artık siz de bir hiç oldunuz,Dehşete kapılıp korkuyorsunuz.
21Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22‹Benim için bir şey verin›Ya da, ‹Rüşvet veripBeni düşmanın elinden kurtarın,Acımasızların elinden alın› dedim mi?
22Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
24‹‹Bana öğretin, susayım,Yanlışımı gösterin.
23att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
25Doğru söz acıdır!Ama tartışmalarınız neyi kanıtlıyor?
24Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
26Sözlerimi düzeltmek mi istiyorsunuz?Çaresizin sözlerini boş laf mı sayıyorsunuz?
25Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
27Öksüzün üzerine kura çeker,Arkadaşınızın üzerine pazarlık ederdiniz.
26Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
28‹‹Şimdi lütfedip bana bakın,Yüzünüze karşı yalan söyleyecek değilim ya.
27Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
29Bırakın artık, haksızlık etmeyin,Bir daha düşünün, davamda haklıyım.
28Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
30Ağzımdan haksız bir söz çıkıyor mu,Damağım kötü niyeti ayırt edemiyor mu?
29Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?