¹Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

¹Şuahlı Bildat şöyle yanıtladı:

²Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

²‹‹Ne zamana dek böyle konuşacaksın?Sözlerin sert rüzgar gibi.

³Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

³Tanrı adaleti saptırır mı,Her Şeye Gücü Yeten doğru olanı çarpıtır mı?

⁴Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

⁴Oğulların ona karşı günah işlediyse,İsyanlarının cezasını vermiştir.

⁵så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

⁵Ama sen gayretle Tanrıyı arar,Her Şeye Gücü Yetene yalvarırsan,

⁶då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

⁶Temiz ve doğruysan,O şimdi bile senin için kolları sıvayıpSeni hak ettiğin yere geri getirecektir.

⁷och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

⁷Başlangıcın küçük olsa da,Sonun büyük olacak.

⁸Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

⁸‹‹Lütfen, önceki kuşaklara sor,Atalarının neler öğrendiğini iyice araştır.

⁹-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

⁹Çünkü biz daha dün doğduk, bir şey bilmeyiz,Yeryüzündeki günlerimiz sadece bir gölge.

¹⁰men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

¹⁰Onlar sana anlatıp öğretmeyecek,İçlerindeki sözleri dile getirmeyecek mi?

¹¹»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

¹¹‹‹Bataklık olmayan yerde kamış biter mi?Susuz yerde saz büyür mü?

¹²Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

¹²Henüz yeşilken, kesilmeden,Otlardan önce kururlar.

¹³Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

¹³Tanrıyı unutan herkesin sonu böyledir,Tanrısız insanın umudu böyle yok olur.

¹⁴Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

¹⁴Onun güvendiği şey kırılır,Dayanağı ise bir örümcek ağıdır.

¹⁵Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

¹⁵Örümcek ağına yaslanır, ama ağ çöker,Ona tutunur, ama ağ taşımaz.

¹⁶Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

¹⁶Tanrısızlar güneşte iyi sulanmış bitkiyi andırır,Dalları bahçenin üzerinden aşar;

¹⁷kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

¹⁷Kökleri taş yığınına sarılır,Çakılların arasında yer aranır.

¹⁸Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

¹⁸Ama yerinden sökülürse,Yeri, ‹Seni hiç görmedim› diyerek onu yadsır.

¹⁹Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

¹⁹İşte sevinci böyle son bulur,Yerinde başka bitkiler biter.

²⁰Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

²⁰‹‹Tanrı kusursuz insanı reddetmez,Kötülük edenlerin elinden tutmaz.

²¹Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

²¹O senin ağzını yine gülüşle,Dudaklarını sevinç haykırışıyla dolduracaktır.

²²De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.

²²Düşmanlarını utanç kaplayacak,Kötülerin çadırı yok olacaktır.››