¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹Eyüp şöyle yanıtladı:

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

²‹‹Biliyorum, gerçekten öyledir,Ama Tanrının önünde insan nasıl haklı çıkabilir?

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

³Biri Onunla tartışmak istese,Binde bir bile Ona yanıt veremez.

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁴Onun bilgisi derin, gücü eşsizdir,Kim Ona direndi de ayakta kaldı?

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁵O dağları yerinden oynatır da,Dağlar farkına varmaz,Öfkeyle altüst eder onları.

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁶Dünyayı yerinden oynatır,Direklerini titretir.

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁷Güneşe buyruk verir, doğmaz güneş,Yıldızları mühürler.

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁸Odur tek başına gökleri geren,Denizin dalgaları üzerinde yürüyen.

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

⁹Büyük Ayıyı, Oryonu, Ülkeri,Güney takımyıldızlarını yaratan Odur.

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹⁰Anlayamadığımız büyük işler,Sayısız şaşılası işler yapan Odur.

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹¹İşte, yanımdan geçer, Onu göremem,Geçip gider, farkına bile varmam.

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹²Evet, O avını kaparsa, kim Onu durdurabilir?Kim Ona, ‹Ne yapıyorsun› diyebilir?

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹³Tanrı öfkesini dizginlemez,Rahavın yardımcıları bileOnun ayağına kapanır. güçlerini simgeleyen bir deniz canavarı.

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁴‹‹Nerde kaldı ki, ben Ona yanıt vereyim,Onunla tartışmak için söz bulayım?

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁵Haklı olsam da Ona yanıt veremez,Merhamet etmesi için yargıcıma yalvarırdım ancak.

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁶Onu çağırsam, O da bana yanıt verseydi,Yine de inanmazdım sesime kulak verdiğine.

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁷O beni kasırgayla eziyor,Nedensiz yaralarımı çoğaltıyor.

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁸Soluk almama izin vermiyor,Ancak beni acıya doyuruyor.

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

¹⁹Sorun güç sorunuysa, O güçlüdür!Adalet sorunuysa, kim Onu mahkemeye çağırabilir?

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²⁰Suçsuz olsam ağzım beni suçlar,Kusursuz olsam beni suçlu çıkarır.

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²¹‹‹Kusursuz olsam da kendime aldırdığım yok,Yaşamımı hor görüyorum.

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²²Hepsi bir, bu yüzden diyorum ki,‹O suçluyu da suçsuzu da yok ediyor.›

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²³Kırbaç ansızın ölüm saçınca,O suçsuzların sıkıntısıyla eğlenir.

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁴Dünya kötülerin eline verilmiş,Yargıçların gözünü kapayan Odur.O değilse, kimdir?

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁵‹‹Günlerim koşucudan çabuk,İyilik görmeden geçmekte.

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁶Kamış sandal gibi kayıp gidiyor,Avının üstüne süzülen kartal gibi.

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁷‹Acılarımı unutayım,Üzgün çehremi değiştirip gülümseyeyim› desem,

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁸Bütün dertlerimden yılarım,Çünkü beni suçsuz saymayacağını biliyorum.

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

²⁹Madem suçlanacağım,Neden boş yere uğraşayım?

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³⁰Sabun otuyla yıkansam,Ellerimi kül suyuyla temizlesem,

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³¹Beni yine pisliğe batırırsın,Giysilerim bile benden tiksinir.

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³²O benim gibi bir insan değil ki,Ona yanıt vereyim,Birlikte mahkemeye gideyim.

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³³Keşke aramızda bir hakem olsa da,Elini ikimizin üstüne koysa!

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁴Tanrı sopasını üzerimden kaldırsın,Dehşeti beni yıldırmasın.

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

³⁵O zaman konuşur, O'ndan korkmazdım,Ama bu durumda bir şey yapamam.