1Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
1Yaz ortasında kar, hasatta yağmur uygun olmadığı gibi,Akılsıza da onur yakışmaz.
2Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
2Öteye beriye uçuşan serçeVe kırlangıç gibi,Hak edilmemiş lanet de tutmaz.
3Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
3Ata kırbaç, eşeğe gem,Akılsızın sırtına da değnek gerek.
4Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
4Akılsıza ahmaklığına göre karşılık verme,Yoksa sen de onun düzeyine inersin.
5Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
5Akılsıza ahmaklığına uygun karşılık ver,Yoksa kendini bilge sanır.
6Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
6Akılsızın eliyle haber gönderen,Kendi ayaklarını kesen biri gibi,Kendine zarar verir.
7Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
7Akılsızın ağzında özdeyiş,Kötürümün sarkan bacakları gibidir.
8Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
8Akılsızı onurlandırmak,Taşı sapana bağlamak gibidir.
9Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
9Sarhoşun elindeki dikenli dal ne ise,Akılsızın ağzında özdeyiş de odur.
10En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
10Oklarını gelişigüzel fırlatan okçu neyse,Yoldan geçen akılsızı ya da sarhoşu ücretle tutan da öyledir.
11Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
11Ahmaklığını tekrarlayan akılsız,Kusmuğuna dönen köpek gibidir.
12Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
12Kendini bilge gören birini tanıyor musun?Akılsız bile ondan daha umut vericidir.
13Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
13Tembel, ‹‹Yolda aslan var,Sokaklarda aslan dolaşıyor›› der.
14Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
14Menteşeleri üzerinde dönen kapı gibi,Tembel de yatağında döner durur.
15Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
15Tembel elini sahana daldırır,Yeniden ağzına götürmeye üşenir.
16Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
16Tembel kendini,Akıllıca yanıt veren yedi kişiden daha bilge sanır.
17Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
17Kendini ilgilendirmeyen bir kavgaya bulaşan kişi,Yoldan geçen köpeği kulaklarından tutana benzer.
18Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
18Ateşli ve öldürücü oklar savuran bir deli neyse,Komşusunu aldatıp, ‹‹Şaka yapıyordum››Diyen de öyledir.
19är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20Odun bitince ateş söner,Dedikoducu yok olunca kavga diner.
20När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21Kor için kömür, ateş için odun neyse,Çekişmeyi alevlendirmek için kavgacı da öyledir.
21Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22Dedikodu tatlı lokma gibidir,İnsanın ta içine işler.
22Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23Okşayıcı dudaklarla kötü yürek,Sırlanmış toprak kaba benzer.
23Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24Yüreği nefret dolu kişi sözleriyle niyetini gizlemeye çalışır,Ama içi hile doludur.
24En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25Güzel sözlerine kanma,Çünkü yüreğinde yedi iğrenç şey vardır.
25Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26Nefretini hileyle örtse bile,Kötülüğü toplumun önünde ortaya çıkar.
26Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27Başkasının kuyusunu kazan içine kendi düşer,Taşı yuvarlayan altında kalır.
27Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28Yalancı dil incittiği kişilerden nefret eder,Yaltaklanan ağızdan yıkım gelir.
28En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.