¹Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

¹Oğlum, bilgeliğime dikkat et,Akıllıca sözlerime kulak ver.

²så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

²Böylelikle her zaman sağgörülü olur,Dudaklarınla bilgiyi korursun.

³Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

³Zina eden kadının bal damlar dudaklarından,Ağzı daha yumuşaktır zeytinyağından.

⁴Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

⁴Ama sonu pelinotu kadar acı,İki ağızlı kılıç kadar keskindir.

⁵Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

⁵Ayakları ölüme gider,Adımları ölüler diyarına ulaşır.

⁶Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

⁶Yaşama giden yolu hiç düşünmez,Yolları dolaşıktır, ama farkında değil.

⁷Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

⁷Oğlum, şimdi beni dinle,Ağzımdan çıkan sözlerden ayrılma.

⁸Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

⁸Öyle kadınlardan uzak dur,Yaklaşma evinin kapısına.

⁹Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

⁹Yoksa onurunu başkalarına,Yıllarını bir gaddara kaptırırsın.

¹⁰må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

¹⁰Varını yoğunu yer bitirir yabancılar,Emeğin başka birinin evini bayındır kılar.

¹¹så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

¹¹Ah çekip inlersin ömrünün son günlerinde,Etinle bedenin tükendiğinde.

¹²och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

¹²‹‹Eğitilmekten neden bu kadar nefret ettim,Yüreğim uyarıları neden önemsemedi?›› dersin.

¹³Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

¹³‹‹Öğretmenlerimin sözünü dinlemedim,Beni eğitenlere kulak vermedim.

¹⁴Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

¹⁴Halkın ve topluluğun arasındaTam bir yıkımın eşiğine gelmişim.››

¹⁵Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

¹⁵Suyu kendi sarnıcından,Kendi kuyunun kaynağından iç.

¹⁶Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

¹⁶Pınarların sokakları,Akarsuların meydanları mı sulamalı?

¹⁷Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

¹⁷Yalnız senin olsun onlar,Paylaşma yabancılarla.

¹⁸Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

¹⁸Çeşmen bereketli olsunVe gençken evlendiğin karınla mutlu ol.

¹⁹hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

¹⁹Sevimli bir geyik, zarif bir ceylan gibi,Hep seni doyursun memeleri.Aşkıyla sürekli coş.

²⁰Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

²⁰Oğlum, neden ahlaksız bir kadınla coşasın,Neden başka birinin karısını koynuna alasın?

²¹Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

²¹RAB insanın tuttuğu yolu gözler,Attığı her adımı denetler.

²²Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

²²Kötü kişiyi kendi suçları ele verecek,Günahının kemendi kıskıvrak bağlayacak onu.

²³Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.

²³Aşırı ahmaklığı onu yoldan çıkaracak,Terbiyeyi umursamadığı için ölecek.