¹Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

¹Oğlum, sözlerimi yerine getir,Aklında tut buyruklarımı.

²Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

²Buyruklarımı yerine getir ki, yaşayasın.Öğrettiklerimi gözünün bebeği gibi koru.

³Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

³Onları yüzük gibi parmaklarına geçir,Yüreğinin levhasına yaz.

⁴Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

⁴Bilgeliğe, ‹‹Sen kızkardeşimsin››,Akla, ‹‹Akrabamsın›› de.

⁵så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

⁵Zina eden kadından,Yaltaklanan ahlaksız kadından seni koruyacak olan bunlardır.

⁶Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

⁶Evimin penceresinden,Kafesin ardından dışarıyı seyrederken,

⁷då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

⁷Bir sürü toy gencin arasında,Sağduyudan yoksun bir delikanlı çarptı gözüme.

⁸Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

⁸Akşamüzeri, alaca karanlıkta,Akşam karanlığı çökerken,O kadının oturduğu sokağa saptığını,Onun evine yöneldiğini gördüm.

⁹skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

¹⁰Derken kadın onu karşıladı,Fahişe kılığıyla sinsice.

¹⁰Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

¹¹Yaygaracı, dik başlı biriydi kadın.Bir an bile durmaz evde.

¹¹Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

¹²Kâh sokakta, kâh meydanlardadır.Sokak başlarında pusuya yatar.

¹²Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

¹³Delikanlıyı tutup öptü,Yüzü kızarmadan ona şöyle dedi:

¹³Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

¹⁴‹‹Esenlik kurbanlarımı kesmek zorundaydım,Adak sözümü bugün yerine getirdim.

¹⁴»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

¹⁵Bunun için seni karşılamaya, seni aramaya çıktım,İşte buldum seni!

¹⁵Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

¹⁶Döşeğime Mısır ipliğinden dokunmuşRenkli örtüler serdim.

¹⁶Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

¹⁷Yatağıma mür, ödVe tarçın serptim.

¹⁷Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

¹⁸Haydi gel, sabaha dek doya doya sevişelim,Aşktan zevk alalım.

¹⁸Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

¹⁹Kocam evde değil,Uzun bir yolculuğa çıktı.

¹⁹Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

²⁰Yanına para torbasını aldı,Dolunaydan önce eve dönmeyecek.››

²⁰Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

²¹Onu bir sürü çekici sözlerle baştan çıkardı,Tatlı diliyle peşinden sürükledi.

²¹Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

²²Kesimevine götürülen öküz gibiHemen izledi onu delikanlı;Tuzağa düşen geyik gibi,

²²Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

²³Ciğerini bir ok delene kadar;Kapana koşan bir kuş gibi,Bunun yaşamına mal olacağını bilmeden.

²³ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

²⁴Çocuklarım, şimdi dinleyin beni,Kulak verin söylediklerime,

²⁴Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

²⁵Sakın o kadına gönül vermeyin,Onun yolundan gitmeyin.

²⁵Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

²⁶Yere serdiği bir sürü kurbanı var,Öldürdüğü kişilerin sayısı pek çok.

²⁶Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

²⁷Ölüler diyarına giden yoldur onun evi,Ölüm odalarına götürür.

²⁷Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.