1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
1Bilgelik çağırıyor,Akıl sesini yükseltiyor.
2Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
2Yol kenarındaki tepelerin başında,Yolların birleştiği yerde duruyor o.
3Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
3Kentin girişinde, kapıların yanında,Sesini yükseltiyor:
4Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
4‹‹Ey insanlar, size sesleniyorum,Çağrım insan soyunadır!
5Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
5Ey bön kişiler, ihtiyatlı olmayı öğrenin;Sağduyulu olmayı öğrenin, ey akılsızlar!
6Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
6Söylediğim yetkin sözleri dinleyin,Ağzımı doğruları söylemek için açarım.
7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
7Ağzım gerçeği duyurur,Çünkü dudaklarım kötülükten iğrenir.
8Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
8Ağzımdan çıkan her söz doğrudur,Yoktur eğri ya da sapık olanı.
9De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
9Apaçıktır hepsi anlayana,Bilgiye erişen, doğruluğunu bilir onların.
10Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
10Gümüş yerine terbiyeyi,Saf altın yerine bilgiyi edinin.
11Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
11Çünkü bilgelik mücevherden değerlidir,Dilediğin hiçbir şey onunla kıyaslanamaz.
12Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
12Ben bilgelik olarak ihtiyatı kendime konut edindim.Bilgi ve sağgörü bendedir.
13Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
13RABden korkmak kötülükten nefret etmek demektir.Kibirden, küstahlıktan,Kötü yoldan, sapık ağızdan nefret ederim.
14Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
14Öğüt ve sağlam karar bana özgüdür.Akıl ve güç kaynağı benim.
15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
15Krallar sayemde egemenlik sürer,Hükümdarlar adil kurallar koyar.
16Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
16Önderler, adaletle yöneten soylularSayemde yönetirler.
17Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
17Beni sevenleri ben de severim,Gayretle arayan beni bulur.
18Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
18Zenginlik ve onur,Kalıcı değerler ve bolluk bendedir.
19Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
19Meyvem altından, saf altından,Ürünüm seçme gümüşten daha iyidir.
20På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
20Doğruluk yolunda,Adaletin izinden yürürüm.
21till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
21Böylelikle, beni sevenleri servet sahibi yapar,Hazinelerini doldururum.
22HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
22RAB yaratma işine başladığındaİlk beni yarattı,
23Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
23Dünya var olmadan önce,Ta başlangıçta, öncesizlikte yerimi aldım.
24Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
24Enginler yokken,Suları bol pınarlar yokken doğdum ben.
25Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
25Dağlar daha oluşmadan,Tepeler belirmeden,RAB dünyayı, kırlarıVe dünyadaki toprağın zerresini yaratmadan doğdum.
26när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27RAB gökleri yerine koyduğunda oradaydım,Engin denizleri ufukla çevirdiğinde,
27När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28Bulutları oluşturduğunda,Denizin kaynaklarını güçlendirdiğinde,
28när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29Sular buyruğundan öte geçmesinler diyeDenize sınır çizdiğinde,Dünyanın temellerini pekiştirdiğinde,
29när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30Baş mimar olarak Onun yanındaydım.Gün be gün sevinçle dolup taştım,Huzurunda hep coştum.
30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31Onun dünyası mutluluğum,İnsanları sevincimdi.
31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32Çocuklarım, şimdi beni dinleyin:Yolumu izleyenlere ne mutlu!
32Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33Uyarılarımı dinleyin ve bilge kişiler olun,Görmezlikten gelmeyin onları.
33Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34Beni dinleyen,Her gün kapımı gözleyen,Kapımın eşiğinden ayrılmayan kişiye ne mutlu!
34Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35Çünkü beni bulan yaşam bulurVe RABbin beğenisini kazanır.
35Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36Beni gözardı edense kendine zarar verir,Benden nefret eden, ölümü seviyor demektir.››
36Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.