1Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
1Bilgelik kendi evini yaptı,Yedi direğini yonttu.
2Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
2Hayvanlarını kesti,Şarabını hazırlayıp sofrasını kurdu.
3Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
3Kentin en yüksek noktalarına gönderdiğiHizmetçileri aracılığıyla herkesi çağırıyor:
4»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
4‹‹Kim safsa buraya gelsin›› diyor.Sağduyudan yoksun olanlara da,‹‹Gelin, yiyeceklerimi yiyin,Hazırladığım şaraptan için›› diyor.
5»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6‹‹Saflığı bırakın da yaşayın,Aklın yolunu izleyin.
6Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7‹‹Alaycıyı paylayan aşağılanmayı hak eder,Kötü kişiyi azarlayan hakarete uğrar.
7(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8Alaycıyı azarlama, yoksa senden nefret eder.Bilge kişiyi azarlarsan, seni sever.
8Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9Bilge kişiyi eğitirsenDaha bilge olur,Doğru kişiye öğretirsen bilgisini artırır.
9Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10RAB korkusudur bilgeliğin temeli.Akıl Kutsal Olanı tanımaktır.
10HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11Benim sayemde günlerin çoğalacak,Ömrüne yıllar katılacak.
11Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12Bilgeysen, bilgeliğinin yararı sanadır,Alaycı olursan acısını yalnız sen çekersin.››
12Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
13Akılsız kadın yaygaracıVe saftır, hiçbir şey bilmez.
13En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14Evinin kapısında,Kentin en yüksek yerinde bir iskemleye oturur;Yoldan geçenleri,Kendi yollarından gidenleri çağırmak için,
14Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
16‹‹Kim safsa buraya gelsin›› der.Sağduyudan yoksun olanlara da,
15för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
17‹‹Çalıntı su tatlı,Gizlice yenen yemek lezzetlidir›› der.
16»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
18Ne var ki, evine girenler ölüme gittiklerini,Ona konuk olanlarÖlüler diyarının dibine indiklerini bilmezler.
17»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
18han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----