1Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
1RABbe övgüler sun, ey gönlüm!Ya RAB Tanrım, ne ulusun!Görkem ve yücelik kuşanmışsın,
2Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
2Bir kaftana bürünür gibi ışığa bürünmüşsün.Gökleri bir çadır gibi geren,
3du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
3Evini yukarıdaki sular üzerine kuran,Bulutları kendine savaş arabası yapan,Rüzgarın kanatları üzerinde gezen,
4Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
4Rüzgarları kendine haberci,Yıldırımları hizmetkâr eden sensin. eden sensin›› ya da ‹‹Meleklerini rüzgarlar, hizmetkârlarını ateş alevleri yapan sensin››.
5Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
5Yeryüzünü temeller üzerine kurdun,Asla sarsılmasın diye.
6Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
6Engini ona bir giysi gibi giydirdin,Sular dağların üzerinde durdu.
7Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
7Sen kükreyince sular kaçtı,Göğü gürletince hemen çekildi.
8Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
8Dağları aşıp derelere aktı,Onlar için belirlediğin yerlere doğru.
9En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
9Bir sınır koydun önlerine,Geçmesinler, gelip yeryüzünü bir daha kaplamasınlar diye.
10Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
10Vadilerde fışkırttığın pınarlar,Dağların arasından akar.
11De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
11Bütün kır hayvanlarını suvarır,Yaban eşeklerinin susuzluğunu giderirler.
12Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
12Kuşlar yanlarında yuva kurar,Dalların arasında ötüşürler.
13Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
13Gökteki evinden dağları sularsın,Yeryüzü işlerinin meyvesine doyar.
14Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
14Hayvanlar için ot,İnsanların yararı için bitkiler yetiştirirsin;İnsanlar ekmeğini topraktan çıkarsın diye,
15och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
15Yüreklerini sevindiren şarabı,Yüzlerini güldüren zeytinyağını,Güçlerini artıran ekmeği hep sen verirsin.
16HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
16RABbin ağaçları,Kendi diktiği Lübnan sedirleri suya doyar.
17fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
17Kuşlar orada yuva yapar,Leyleğin evi ise çamlardadır.
18Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
18Yüksek dağlar dağ keçilerinin uğrağı,Kayalar kaya tavşanlarının sığınağıdır.
19Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
19Mevsimleri göstersin diye ayı,Batacağı zamanı bilen güneşi yarattın.
20Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
20Karartırsın ortalığı, gece olur,Başlar kıpırdamaya orman hayvanları.
21de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
21Genç aslan av peşinde kükrer,Tanrıdan yiyecek ister.
22Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
22Güneş doğuncaİnlerine çekilir, yatarlar.
23Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
23İnsan işine gider,Akşama dek çalışmak için.
24Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
24Ya RAB, ne çok eserin var!Hepsini bilgece yaptın;Yeryüzü yarattıklarınla dolu.
25Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
25İşte uçsuz bucaksız denizler,İçinde kaynaşan sayısız canlılar,Büyük küçük yaratıklar.
26Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
26Orada gemiler dolaşır,İçinde oynaşsın diye yarattığın Livyatan da orada.
27Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
27Hepsi seni bekliyor,Yiyeceklerini zamanında veresin diye.
28Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
28Sen verince onlar toplar,Sen elini açınca onlar iyiliğe doyar.
29Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
29Yüzünü gizleyince dehşete kapılırlar,Soluklarını kesince ölüp toprak olurlar.
30Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
30Ruhunu gönderince var olurlar,Yeryüzüne yeni yaşam verirsin.
31HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
31RABbin görkemi sonsuza dek sürsün!Sevinsin RAB yaptıklarıyla!
32han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
32O bakınca yeryüzü titrer,O dokununca dağlar tüter.
33Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
33Ömrümce RABbe ezgiler söyleyecek,Var oldukça Tanrımı ilahilerle öveceğim.
34Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
34Düşüncem ona hoş görünsün,Sevincim RAB olsun!
35Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
35Tükensin dünyadaki günahlılar,Yok olsun artık kötüler!RAB'be övgüler sun, ey gönlüm!RAB'be övgüler sunun!