1För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
1Tanrım, Tanrım, beni neden terk ettin?Niçin bana yardım etmekten,Haykırışıma kulak vermekten uzak duruyorsun?
2Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
2Ey Tanrım, gündüz sesleniyorum, yanıt vermiyorsun,Gece sesleniyorum, yine rahat yok bana.
3Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
3Oysa sen kutsalsın,İsrailin övgüleri üzerine taht kuran sensin.
4Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
4Sana güvendiler atalarımız,Sana dayandılar, onları kurtardın.
5På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
5Sana yakarıp kurtuldular,Sana güvendiler, aldanmadılar.
6Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
6Ama ben insan değil, toprak kurduyum,İnsanlar beni küçümsüyor, halk hor görüyor.
7Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
7Beni gören herkes alay ediyor,Sırıtıp baş sallayarak diyorlar ki,
8Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
8‹‹Sırtını RABbe dayadı, kurtarsın bakalım onu,Madem onu seviyor, yardım etsin!››
9»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
9Oysa beni ana rahminden çıkaran,Ana kucağındayken sana güvenmeyi öğreten sensin.
10Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
10Doğuşumdan beri sana teslim edildim,Ana rahminden beri Tanrım sensin.
11På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
11Benden uzak durma! Çünkü sıkıntı yanıbaşımda,Yardım edecek kimse yok.
12Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
12Boğalar kuşatıyor beni,Azgın Başan boğaları sarıyor çevremi.
13Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
13Kükreyerek avını parçalayan aslanlar gibiAğızlarını açıyorlar bana.
14Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
14Su gibi dökülüyorum,Bütün kemiklerim oynaklarından çıkıyor;Yüreğim balmumu gibi içimde eriyor.
15Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
15Gücüm çömlek parçası gibi kurudu,Dilim damağıma yapışıyor;Beni ölüm toprağına yatırdın.
16Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
16Köpekler kuşatıyor beni,Kötüler sürüsü çevremi sarıyor,Ellerimi, ayaklarımı deliyorlar.
17Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
17Bütün kemiklerimi sayar oldum,Gözlerini dikmiş, bana bakıyorlar.
18Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
18Giysilerimi aralarında paylaşıyor,Elbisem için kura çekiyorlar.
19De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
19Ama sen, ya RAB, uzak durma;Ey gücüm benim, yardımıma koş!
20Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
20Canımı kılıçtan,Biricik hayatımı köpeğin pençesinden kurtar!
21Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
21Kurtar beni aslanın ağzından,Yaban öküzlerinin boynuzundan.Yanıt ver bana!
22Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
22Adını kardeşlerime duyurayım,Topluluğun ortasında sana övgüler sunayım:
23Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
23Ey sizler, RABden korkanlar, Ona övgüler sunun!Ey Yakup soyu, Onu yüceltin!Ey İsrail soyu, Ona saygı gösterin!
24I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
24Çünkü O mazlumun çektiği sıkıntıyı hafife almadı,Ondan tiksinmedi, yüz çevirmedi;Kendisini yardıma çağırdığında ona kulak verdi.
25Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
25Övgü konum sen olacaksın büyük toplulukta,Senden korkanların önünde yerine getireceğim adaklarımı.
26Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
26Yoksullar yiyip doyacak,RABbe yönelenler Ona övgü sunacak.Sonsuza dek ömrünüz tükenmesin!
27De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
27Yeryüzünün dört bucağı anımsayıp RABbe dönecek,Ulusların bütün soyları Onun önünde yere kapanacak.
28Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
28Çünkü egemenlik RABbindir,Ulusları O yönetir.
29Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
29Yeryüzündeki bütün zenginler doyacakVe Onun önünde yere kapanacak,Toprağa gidenler,Ölümlerine engel olamayanlar,Eğilecekler Onun önünde.
30Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
30Gelecek kuşaklar Ona kulluk edecek,Rab yeni kuşaklara anlatılacak.
31Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
31O'nun kurtarışını,‹‹Rab yaptı bunları›› diyerek,Henüz doğmamış bir halka duyuracaklar.
32Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.