1Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
1Ya RAB, benimle uğraşanlarla sen uğraş,Benimle savaşanlarla sen savaş!
2Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
2Al küçük kalkanla büyük kalkanı,Yardımıma koş!
3drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
3Kaldır mızrağını, kargını beni kovalayanlara,‹‹Seni ben kurtarırım›› de bana!
4Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
4Canıma kastedenler utanıp rezil olsun!Utançla geri çekilsin bana kötülük düşünenler!
5Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
5Rüzgarın sürüklediği saman çöpüne dönsünler,RABbin meleği artlarına düşsün!
6Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
6Karanlık ve kaygan olsun yolları,RABbin meleği kovalasın onları!
7Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
7Madem neden yokken bana gizli ağlar kurdular,Nedensiz çukur kazdılar,
8Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
8Başlarına habersiz felaket gelsin,Gizledikleri ağa kendileri tutulsun,Felakete uğrasınlar.
9Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
9O zaman RABde sevinç bulacağım,Beni kurtardığı için coşacağım.
10Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
10Bütün varlığımla şöyle diyeceğim:‹‹Senin gibisi var mı, ya RAB,Mazlumu zorbanın elinden,Mazlumu ve yoksulu soyguncudan kurtaran?››
11Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
11Kötü niyetli tanıklar türüyor,Bilmediğim konuları soruyorlar.
12De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
12İyiliğime karşı kötülük ediyor,Yalnızlığa itiyorlar beni.
13Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
13Oysa onlar hastalanınca ben çula sarınır,Oruç tutup alçakgönüllü olurdum.Duam yanıtsız kalınca,Bir dost, bir kardeş yitirmiş gibi dolaşırdım.Kederden belim bükülürdü,Annesi için yas tutan biri gibi.
14såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15Ama ben sendeleyince toplanıp sevindiler,Toplandı bana karşı tanımadığım alçaklar,Durmadan didiklediler beni.
15Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16Tanrıtanımaz, alaycı soytarılar gibi,Diş gıcırdattılar bana.
16Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17Ne zamana dek seyirci kalacaksın, ya Rab?Kurtar canımı bunların saldırısından,Hayatımı bu genç aslanlardan!
17Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18Büyük toplantıda sana şükürler sunacağım,Kalabalığın ortasında sana övgüler dizeceğim.
18Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19Sevinmesin boş yere bana düşman olanlar,Göz kırpmasınlar birbirlerineNedensiz benden nefret edenler.
19Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20Çünkü barış sözünü etmez onlar,Kurnazca düzen kurarlar ülkenin sakin insanlarına.
20Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21Beni suçlamak için ağızlarını ardına kadar açtılar:‹‹Oh! Oh!›› diyorlar, ‹‹İşte kendi gözümüzle gördük yaptıklarını!››
21De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
22Olup biteni sen de gördün, ya RAB, sessiz kalma,Ya Rab, benden uzak durma!
22Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23Uyan, kalk savun beni,Uğraş hakkım için, ey Tanrım ve Rabbim!
23Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24Adaletin uyarınca haklı çıkar beni, ya RAB, Tanrım benim!Gülmesinler halime!
24Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25Demesinler içlerinden:‹‹Oh! İşte buydu dileğimiz!››,Konuşmasınlar ardımdan:‹‹Yedik başını!›› diye.
25Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
26Utansın kötü halime sevinenler,Kızarsın yüzleri hepsinin;Gururla karşıma dikilenlerUtanca, rezalete bürünsün.
26Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27Benim haklı çıkmamı isteyenler,Sevinç çığlıkları atıp coşsunlar;Şöyle desinler sürekli:‹‹Kulunun esenliğinden hoşlanan RAB yücelsin!››
27Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
28O zaman gün boyu adaletin,Övgülerin dilimden düşmeyecek.
28Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.