1En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
1Ya Rab, barınak oldun bizeKuşaklar boyunca.
2Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
2Dağlar var olmadan,Daha evreni ve dünyayı yaratmadan,Öncesizlikten sonsuzluğa dek Tanrı sensin.
3Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
3İnsanı toprağa döndürürsün,‹‹Ey insanoğulları, toprağa dönün!›› diyerek.
4Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
4Çünkü senin gözünde bin yılGeçmiş bir gün, dün gibi,Bir gece nöbeti gibidir.
5Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
5İnsanları bir düş gibi siler, süpürürsün,Sabah biten ot misali:
6det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
6Sabah filizlenir, büyür,Akşam solar, kurur.
7Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
7Eriyip bitiyoruz senin öfkenden,Kızgınlığından dehşete düşüyoruz.
8Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
8Suçlarımızı önüne,Gizli günahlarımızı yüzünün ışığına çıkardın.
9Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
9Gazabından kısalıyor günlerimiz,Bir soluk gibi tükeniyor yıllarımız.
10Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
10Ömrümüz yetmiş yıl sürüyor,Bilemedin seksen, o da sağlıklıysak;En güzel yıllar da zahmetle, kederle geçiyor,Çabucak bitiyor, uçup gidiyoruz.
11Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
11Kim bilir gazabının gücünü?Çünkü öfken sana duyulan korku kadar güçlüdür.
12Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
12Bu yüzden günlerimizi saymayı bize öğret ki,Bilgelik kazanalım.
13HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
13Vazgeç, ya RAB! Öfken ne zamana dek sürecek?Acı kullarına!
14Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
14Sabah bizi sevginle doyur,Ömrümüz boyunca sevinçle haykıralım.
15Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
15Kaç gün bizi sıkıntıya soktunsa,Kaç yıl çile çektirdinse,O kadar sevindir bizi.
16Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
16Yaptıkların kullarına,Görkemin onların çocuklarına görünsün.
17Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
17Tanrımız Rab bizden hoşnut kalsın.Ellerimizin emeğini boşa çıkarma.Evet, ellerimizin emeğini boşa çıkarma.