1So these three men ceased to answer Job, because he was righteous in his own eyes.
1De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2Then the wrath of Elihu the son of Barachel, the Buzite, of the family of Ram, was kindled against Job. His wrath was kindled because he justified himself rather than God.
2Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3Also his wrath was kindled against his three friends, because they had found no answer, and yet had condemned Job.
3och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4Now Elihu had waited to speak to Job, because they were elder than he.
4Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5When Elihu saw that there was no answer in the mouth of these three men, his wrath was kindled.
5Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6Elihu the son of Barachel the Buzite answered, “I am young, and you are very old; Therefore I held back, and didn’t dare show you my opinion.
6Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7I said, ‘Days should speak, and multitude of years should teach wisdom.’
7Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8But there is a spirit in man, and the breath of the Almighty gives them understanding.
8Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9It is not the great who are wise, nor the aged who understand justice.
9Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10Therefore I said, ‘Listen to me; I also will show my opinion.’
10Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11“Behold, I waited for your words, and I listened for your reasoning, while you searched out what to say.
11Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12Yes, I gave you my full attention, but there was no one who convinced Job, or who answered his words, among you.
12Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13Beware lest you say, ‘We have found wisdom, God may refute him, not man;’
13Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14for he has not directed his words against me; neither will I answer him with your speeches.
14Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15“They are amazed. They answer no more. They don’t have a word to say.
15Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16Shall I wait, because they don’t speak, because they stand still, and answer no more?
16Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17I also will answer my part, and I also will show my opinion.
17Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18For I am full of words. The spirit within me constrains me.
18Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19Behold, my breast is as wine which has no vent; like new wineskins it is ready to burst.
19Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20I will speak, that I may be refreshed. I will open my lips and answer.
20Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21Please don’t let me respect any man’s person, neither will I give flattering titles to any man.
21Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22For I don’t know how to give flattering titles; or else my Maker would soon take me away.
22Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!