¹Then Bildad the Shuhite answered,

¹Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

²“How long will you speak these things? Shall the words of your mouth be a mighty wind?

²Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

³Does God pervert justice? Or does the Almighty pervert righteousness?

³Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

⁴If your children have sinned against him, He has delivered them into the hand of their disobedience.

⁴Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

⁵If you want to seek God diligently, make your supplication to the Almighty.

⁵så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

⁶If you were pure and upright, surely now he would awaken for you, and make the habitation of your righteousness prosperous.

⁶då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

⁷Though your beginning was small, yet your latter end would greatly increase.

⁷och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

⁸“Please inquire of past generations. Find out about the learning of their fathers.

⁸Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

⁹(For we are but of yesterday, and know nothing, because our days on earth are a shadow.)

⁹-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

¹⁰Shall they not teach you, tell you, and utter words out of their heart?

¹⁰men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

¹¹“Can the papyrus grow up without mire? Can the rushes grow without water?

¹¹»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

¹²While it is yet in its greenness, not cut down, it withers before any other reed.

¹²Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

¹³So are the paths of all who forget God. The hope of the godless man shall perish,

¹³Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

¹⁴Whose confidence shall break apart, Whose trust is a spider’s web.

¹⁴Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

¹⁵He shall lean on his house, but it shall not stand. He shall cling to it, but it shall not endure.

¹⁵Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

¹⁶He is green before the sun. His shoots go forth over his garden.

¹⁶Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

¹⁷His roots are wrapped around the rock pile. He sees the place of stones.

¹⁷kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

¹⁸If he is destroyed from his place, then it shall deny him, saying, ‘I have not seen you.’

¹⁸Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

¹⁹Behold, this is the joy of his way: out of the earth, others shall spring.

¹⁹Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

²⁰“Behold, God will not cast away a blameless man, neither will he uphold the evildoers.

²⁰Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

²¹He will still fill your mouth with laughter, your lips with shouting.

²¹Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

²²Those who hate you shall be clothed with shame. The tent of the wicked shall be no more.”

²²De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.