¹My son, pay attention to my wisdom. Turn your ear to my understanding:

¹Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

²that you may maintain discretion, that your lips may preserve knowledge.

²så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

³For the lips of an adulteress drip honey. Her mouth is smoother than oil,

³Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

⁴But in the end she is as bitter as wormwood, and as sharp as a two-edged sword.

⁴Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

⁵Her feet go down to death. Her steps lead straight to Sheol Sheol is the place of the dead. .

⁵Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

⁶She gives no thought to the way of life. Her ways are crooked, and she doesn’t know it.

⁶Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

⁷Now therefore, my sons, listen to me. Don’t depart from the words of my mouth.

⁷Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

⁸Remove your way far from her. Don’t come near the door of her house,

⁸Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

⁹lest you give your honor to others, and your years to the cruel one;

⁹Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

¹⁰lest strangers feast on your wealth, and your labors enrich another man’s house.

¹⁰må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

¹¹You will groan at your latter end, when your flesh and your body are consumed,

¹¹så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

¹²and say, “How I have hated instruction, and my heart despised reproof;

¹²och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

¹³neither have I obeyed the voice of my teachers, nor turned my ear to those who instructed me!

¹³Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

¹⁴I have come to the brink of utter ruin, in the midst of the gathered assembly.”

¹⁴Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

¹⁵Drink water out of your own cistern, running water out of your own well.

¹⁵Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

¹⁶Should your springs overflow in the streets, streams of water in the public squares?

¹⁶Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

¹⁷Let them be for yourself alone, not for strangers with you.

¹⁷Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

¹⁸Let your spring be blessed. Rejoice in the wife of your youth.

¹⁸Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

¹⁹A loving doe and a graceful deer— let her breasts satisfy you at all times. Be captivated always with her love.

¹⁹hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

²⁰For why should you, my son, be captivated with an adulteress? Why embrace the bosom of another?

²⁰Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

²¹For the ways of man are before the eyes of Yahweh. He examines all his paths.

²¹Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

²²The evil deeds of the wicked ensnare him. The cords of his sin hold him firmly.

²²Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

²³He will die for lack of instruction. In the greatness of his folly, he will go astray.

²³Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.