¹My son, keep my words. Lay up my commandments within you.

¹Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

²Keep my commandments and live! Guard my teaching as the apple of your eye.

²Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

³Bind them on your fingers. Write them on the tablet of your heart.

³Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

⁴Tell wisdom, “You are my sister.” Call understanding your relative,

⁴Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

⁵that they may keep you from the strange woman, from the foreigner who flatters with her words.

⁵så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

⁶For at the window of my house, I looked out through my lattice.

⁶Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

⁷I saw among the simple ones. I discerned among the youths a young man void of understanding,

⁷då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

⁸passing through the street near her corner, he went the way to her house,

⁸Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

⁹in the twilight, in the evening of the day, in the middle of the night and in the darkness.

⁹skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

¹⁰Behold, there a woman met him with the attire of a prostitute, and with crafty intent.

¹⁰Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

¹¹She is loud and defiant. Her feet don’t stay in her house.

¹¹Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

¹²Now she is in the streets, now in the squares, and lurking at every corner.

¹²Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

¹³So she caught him, and kissed him. With an impudent face she said to him:

¹³Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

¹⁴“Sacrifices of peace offerings are with me. This day I have paid my vows.

¹⁴»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

¹⁵Therefore I came out to meet you, to diligently seek your face, and I have found you.

¹⁵Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

¹⁶I have spread my couch with carpets of tapestry, with striped cloths of the yarn of Egypt.

¹⁶Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

¹⁷Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

¹⁸Come, let’s take our fill of loving until the morning. Let’s solace ourselves with loving.

¹⁸Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

¹⁹For my husband isn’t at home. He has gone on a long journey.

¹⁹Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

²⁰He has taken a bag of money with him. He will come home at the full moon.”

²⁰Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

²¹With persuasive words, she led him astray. With the flattering of her lips, she seduced him.

²¹Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

²²He followed her immediately, as an ox goes to the slaughter, as a fool stepping into a noose.

²²Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

²³Until an arrow strikes through his liver, as a bird hurries to the snare, and doesn’t know that it will cost his life.

²³ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

²⁴Now therefore, sons, listen to me. Pay attention to the words of my mouth.

²⁴Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

²⁵Don’t let your heart turn to her ways. Don’t go astray in her paths,

²⁵Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

²⁶for she has thrown down many wounded. Yes, all her slain are a mighty army.

²⁶Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

²⁷Her house is the way to Sheol Sheol is the place of the dead. , going down to the rooms of death.

²⁷Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.