¹Praise Yahweh! Give thanks to Yahweh, for he is good, for his loving kindness endures forever.

¹Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²Who can utter the mighty acts of Yahweh, or fully declare all his praise?

²Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

³Blessed are those who keep justice. Blessed is one who does what is right at all times.

³Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

⁴Remember me, Yahweh, with the favor that you show to your people. Visit me with your salvation,

⁴Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁵that I may see the prosperity of your chosen, that I may rejoice in the gladness of your nation, that I may glory with your inheritance.

⁵så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁶We have sinned with our fathers. We have committed iniquity. We have done wickedly.

⁶Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁷Our fathers didn’t understand your wonders in Egypt. They didn’t remember the multitude of your loving kindnesses, but were rebellious at the sea, even at the Red Sea or, Sea of Reeds .

⁷Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

⁸Nevertheless he saved them for his name’s sake, that he might make his mighty power known.

⁸Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

⁹He rebuked the Red Sea or, Sea of Reeds also, and it was dried up; so he led them through the depths, as through a desert.

⁹Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

¹⁰He saved them from the hand of him who hated them, and redeemed them from the hand of the enemy.

¹⁰Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

¹¹The waters covered their adversaries. There was not one of them left.

¹¹Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

¹²Then they believed his words. They sang his praise.

¹²Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹³They soon forgot his works. They didn’t wait for his counsel,

¹³Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

¹⁴but gave in to craving in the desert, and tested God in the wasteland.

¹⁴De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

¹⁵He gave them their request, but sent leanness into their soul.

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

¹⁶They envied Moses also in the camp, and Aaron, Yahweh’s saint.

¹⁶Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

¹⁷The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram.

¹⁷Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

¹⁸A fire was kindled in their company. The flame burned up the wicked.

¹⁸Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

¹⁹They made a calf in Horeb, and worshiped a molten image.

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

²⁰Thus they exchanged their glory for an image of a bull that eats grass.

²⁰sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

²¹They forgot God, their Savior, who had done great things in Egypt,

²¹De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

²²Wondrous works in the land of Ham, and awesome things by the Red Sea or, Sea of Reeds .

²²så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

²³Therefore he said that he would destroy them, had Moses, his chosen, not stood before him in the breach, to turn away his wrath, so that he wouldn’t destroy them.

²³Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

²⁴Yes, they despised the pleasant land. They didn’t believe his word,

²⁴De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

²⁵but murmured in their tents, and didn’t listen to Yahweh’s voice.

²⁵De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

²⁶Therefore he swore to them that he would overthrow them in the wilderness,

²⁶Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

²⁷that he would overthrow their seed among the nations, and scatter them in the lands.

²⁷att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

²⁸They joined themselves also to Baal Peor, and ate the sacrifices of the dead.

²⁸Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

²⁹Thus they provoked him to anger with their deeds. The plague broke in on them.

²⁹De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

³⁰Then Phinehas stood up, and executed judgment, so the plague was stopped.

³⁰Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

³¹That was credited to him for righteousness, for all generations to come.

³¹det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

³²They angered him also at the waters of Meribah, so that Moses was troubled for their sakes;

³²De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

³³because they were rebellious against his spirit, he spoke rashly with his lips.

³³Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³⁴They didn’t destroy the peoples, as Yahweh commanded them,

³⁴De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

³⁵but mixed themselves with the nations, and learned their works.

³⁵utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

³⁶They served their idols, which became a snare to them.

³⁶De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

³⁷Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

³⁸They shed innocent blood, even the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan. The land was polluted with blood.

³⁸Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

³⁹Thus were they defiled with their works, and prostituted themselves in their deeds.

³⁹Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

⁴⁰Therefore Yahweh burned with anger against his people. He abhorred his inheritance.

⁴⁰Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

⁴¹He gave them into the hand of the nations. Those who hated them ruled over them.

⁴¹Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

⁴²Their enemies also oppressed them. They were brought into subjection under their hand.

⁴²Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

⁴³Many times he delivered them, but they were rebellious in their counsel, and were brought low in their iniquity.

⁴³Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

⁴⁴Nevertheless he regarded their distress, when he heard their cry.

⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

⁴⁵He remembered for them his covenant, and repented according to the multitude of his loving kindnesses.

⁴⁵Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

⁴⁶He made them also to be pitied by all those who carried them captive.

⁴⁶Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

⁴⁷Save us, Yahweh, our God, gather us from among the nations, to give thanks to your holy name, to triumph in your praise!

⁴⁷Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

⁴⁸Blessed be Yahweh, the God of Israel, from everlasting even to everlasting! Let all the people say, “Amen.” Praise Yah! BOOK V

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken