¹Contend, Yahweh, with those who contend with me. Fight against those who fight against me.

¹Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

²Take hold of shield and buckler, and stand up for my help.

²Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

³Brandish the spear and block those who pursue me. Tell my soul, “I am your salvation.”

³drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

⁴Let those who seek after my soul be disappointed and brought to dishonor. Let those who plot my ruin be turned back and confounded.

⁴Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

⁵Let them be as chaff before the wind, Yahweh’s angel driving them on.

⁵Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

⁶Let their way be dark and slippery, Yahweh’s angel pursuing them.

⁶Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

⁷For without cause they have hidden their net in a pit for me. Without cause they have dug a pit for my soul.

⁷Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

⁸Let destruction come on him unawares. Let his net that he has hidden catch himself. Let him fall into that destruction.

⁸Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

⁹My soul shall be joyful in Yahweh. It shall rejoice in his salvation.

⁹Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

¹⁰All my bones shall say, “Yahweh, who is like you, who delivers the poor from him who is too strong for him; yes, the poor and the needy from him who robs him?”

¹⁰Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

¹¹Unrighteous witnesses rise up. They ask me about things that I don’t know about.

¹¹Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

¹²They reward me evil for good, to the bereaving of my soul.

¹²De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

¹³But as for me, when they were sick, my clothing was sackcloth. I afflicted my soul with fasting. My prayer returned into my own bosom.

¹³Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

¹⁴I behaved myself as though it had been my friend or my brother. I bowed down mourning, as one who mourns his mother.

¹⁴såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

¹⁵But in my adversity, they rejoiced, and gathered themselves together. The attackers gathered themselves together against me, and I didn’t know it. They tore at me, and didn’t cease.

¹⁵Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

¹⁶Like the profane mockers in feasts, they gnashed their teeth at me.

¹⁶Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

¹⁷Lord, how long will you look on? Rescue my soul from their destruction, my precious life from the lions.

¹⁷Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

¹⁸I will give you thanks in the great assembly. I will praise you among many people.

¹⁸Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

¹⁹Don’t let those who are my enemies wrongfully rejoice over me; neither let those who hate me without a cause wink their eyes.

¹⁹Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

²⁰For they don’t speak peace, but they devise deceitful words against those who are quiet in the land.

²⁰Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

²¹Yes, they opened their mouth wide against me. They said, “Aha! Aha! Our eye has seen it!”

²¹De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

²²You have seen it, Yahweh. Don’t keep silent. Lord, don’t be far from me.

²²Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

²³Wake up! Rise up to defend me, my God! My Lord, contend for me!

²³Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

²⁴Vindicate me, Yahweh my God, according to your righteousness. Don’t let them gloat over me.

²⁴Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

²⁵Don’t let them say in their heart, “Aha! That’s the way we want it!” Don’t let them say, “We have swallowed him up!”

²⁵Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

²⁶Let them be disappointed and confounded together who rejoice at my calamity. Let them be clothed with shame and dishonor who magnify themselves against me.

²⁶Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

²⁷Let them shout for joy and be glad, who favor my righteous cause. Yes, let them say continually, “Yahweh be magnified, who has pleasure in the prosperity of his servant!”

²⁷Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

²⁸Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.