¹Hear this, all you peoples. Listen, all you inhabitants of the world,

¹För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

²both low and high, rich and poor together.

²Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

³My mouth will speak words of wisdom. My heart shall utter understanding.

³både låga och höga, rika såväl som fattiga.

⁴I will incline my ear to a proverb. I will open my riddle on the harp.

⁴Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

⁵Why should I fear in the days of evil, when iniquity at my heels surrounds me?

⁵Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

⁶Those who trust in their wealth, and boast in the multitude of their riches—

⁶Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

⁷none of them can by any means redeem his brother, nor give God a ransom for him.

⁷De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

⁸For the redemption of their life is costly, no payment is ever enough,

⁸Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

⁹That he should live on forever, that he should not see corruption.

⁹För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

¹⁰For he sees that wise men die; likewise the fool and the senseless perish, and leave their wealth to others.

¹⁰så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

¹¹Their inward thought is that their houses will endure forever, and their dwelling places to all generations. They name their lands after themselves.

¹¹Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

¹²But man, despite his riches, doesn’t endure. He is like the animals that perish.

¹²De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

¹³This is the destiny of those who are foolish, and of those who approve their sayings. Selah.

¹³Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

¹⁴They are appointed as a flock for Sheol Sheol is the place of the dead. . Death shall be their shepherd. The upright shall have dominion over them in the morning. Their beauty shall decay in Sheol Sheol is the place of the dead. , far from their mansion.

¹⁴Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

¹⁵But God will redeem my soul from the power of Sheol Sheol is the place of the dead. , for he will receive me. Selah.

¹⁵Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.

¹⁶Don’t be afraid when a man is made rich, when the glory of his house is increased.

¹⁶Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

¹⁷For when he dies he shall carry nothing away. His glory shall not descend after him.

¹⁷Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

¹⁸Though while he lived he blessed his soul— and men praise you when you do well for yourself—

¹⁸Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

¹⁹he shall go to the generation of his fathers. They shall never see the light.

¹⁹Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

²⁰A man who has riches without understanding, is like the animals that perish.

²⁰En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.