¹Hear my teaching, my people. Turn your ears to the words of my mouth.

¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

²I will open my mouth in a parable. I will utter dark sayings of old,

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

³Which we have heard and known, and our fathers have told us.

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

⁴We will not hide them from their children, telling to the generation to come the praises of Yahweh, his strength, and his wondrous works that he has done.

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁵For he established a testimony in Jacob, and appointed a teaching in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children;

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁶that the generation to come might know, even the children who should be born; who should arise and tell their children,

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁷that they might set their hope in God, and not forget the works of God, but keep his commandments,

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁸and might not be as their fathers, a stubborn and rebellious generation, a generation that didn’t make their hearts loyal, whose spirit was not steadfast with God.

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁹The children of Ephraim, being armed and carrying bows, turned back in the day of battle.

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

¹⁰They didn’t keep God’s covenant, and refused to walk in his law.

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹¹They forgot his doings, his wondrous works that he had shown them.

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹²He did marvelous things in the sight of their fathers, in the land of Egypt, in the field of Zoan.

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹³He split the sea, and caused them to pass through. He made the waters stand as a heap.

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹⁴In the daytime he also led them with a cloud, and all night with a light of fire.

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁵He split rocks in the wilderness, and gave them drink abundantly as out of the depths.

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁶He brought streams also out of the rock, and caused waters to run down like rivers.

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁷Yet they still went on to sin against him, to rebel against the Most High in the desert.

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁸They tempted God in their heart by asking food according to their desire.

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁹Yes, they spoke against God. They said, “Can God prepare a table in the wilderness?

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

²⁰Behold, he struck the rock, so that waters gushed out, and streams overflowed. Can he give bread also? Will he provide flesh for his people?”

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²¹Therefore Yahweh heard, and was angry. A fire was kindled against Jacob, anger also went up against Israel,

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²²because they didn’t believe in God, and didn’t trust in his salvation.

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²³Yet he commanded the skies above, and opened the doors of heaven.

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²⁴He rained down manna on them to eat, and gave them food from the sky.

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁵Man ate the bread of angels. He sent them food to the full.

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁶He caused the east wind to blow in the sky. By his power he guided the south wind.

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁷He rained also flesh on them as the dust; winged birds as the sand of the seas.

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁸He let them fall in the midst of their camp, around their habitations.

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁹So they ate, and were well filled. He gave them their own desire.

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

³⁰They didn’t turn from their cravings. Their food was yet in their mouths,

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³¹when the anger of God went up against them, killed some of their fattest, and struck down the young men of Israel.

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³²For all this they still sinned, and didn’t believe in his wondrous works.

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³³Therefore he consumed their days in vanity, and their years in terror.

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³⁴When he killed them, then they inquired after him. They returned and sought God earnestly.

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁵They remembered that God was their rock, the Most High God, their redeemer.

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁶But they flattered him with their mouth, and lied to him with their tongue.

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁷For their heart was not right with him, neither were they faithful in his covenant.

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁸But he, being merciful, forgave iniquity, and didn’t destroy them. Yes, many times he turned his anger away, and didn’t stir up all his wrath.

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁹He remembered that they were but flesh, a wind that passes away, and doesn’t come again.

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

⁴⁰How often they rebelled against him in the wilderness, and grieved him in the desert!

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴¹They turned again and tempted God, and provoked the Holy One of Israel.

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴²They didn’t remember his hand, nor the day when he redeemed them from the adversary;

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴³how he set his signs in Egypt, his wonders in the field of Zoan,

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴⁴he turned their rivers into blood, and their streams, so that they could not drink.

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁵He sent among them swarms of flies, which devoured them; and frogs, which destroyed them.

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁶He gave also their increase to the caterpillar, and their labor to the locust.

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁷He destroyed their vines with hail, their sycamore fig trees with frost.

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁸He gave over their livestock also to the hail, and their flocks to hot thunderbolts.

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁹He threw on them the fierceness of his anger, wrath, indignation, and trouble, and a band of angels of evil.

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁵⁰He made a path for his anger. He didn’t spare their soul from death, but gave their life over to the pestilence,

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵¹and struck all the firstborn in Egypt, the chief of their strength in the tents of Ham.

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵²But he led forth his own people like sheep, and guided them in the wilderness like a flock.

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵³He led them safely, so that they weren’t afraid, but the sea overwhelmed their enemies.

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵⁴He brought them to the border of his sanctuary, to this mountain, which his right hand had taken.

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁵He also drove out the nations before them, allotted them for an inheritance by line, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁶Yet they tempted and rebelled against the Most High God, and didn’t keep his testimonies;

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁷but turned back, and dealt treacherously like their fathers. They were turned aside like a deceitful bow.

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁸For they provoked him to anger with their high places, and moved him to jealousy with their engraved images.

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁹When God heard this, he was angry, and greatly abhorred Israel;

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁶⁰So that he forsook the tent of Shiloh, the tent which he placed among men;

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶¹and delivered his strength into captivity, his glory into the adversary’s hand.

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶²He also gave his people over to the sword, and was angry with his inheritance.

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶³Fire devoured their young men. Their virgins had no wedding song.

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶⁴Their priests fell by the sword, and their widows couldn’t weep.

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁵Then the Lord awakened as one out of sleep, like a mighty man who shouts by reason of wine.

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁶He struck his adversaries backward. He put them to a perpetual reproach.

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁷Moreover he rejected the tent of Joseph, and didn’t choose the tribe of Ephraim,

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁸But chose the tribe of Judah, Mount Zion which he loved.

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁹He built his sanctuary like the heights, like the earth which he has established forever.

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁷⁰He also chose David his servant, and took him from the sheepfolds;

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷¹from following the ewes that have their young, he brought him to be the shepherd of Jacob, his people, and Israel, his inheritance.

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷²So he was their shepherd according to the integrity of his heart, and guided them by the skillfulness of his hands.

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.