¹God, the nations have come into your inheritance. They have defiled your holy temple. They have laid Jerusalem in heaps.

¹En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.

²They have given the dead bodies of your servants to be food for the birds of the sky, the flesh of your saints to the animals of the earth.

²De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.

³Their blood they have shed like water around Jerusalem. There was no one to bury them.

³De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.

⁴We have become a reproach to our neighbors, a scoffing and derision to those who are around us.

⁴Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

⁵How long, Yahweh? Will you be angry forever? Will your jealousy burn like fire?

⁵Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?

⁶Pour out your wrath on the nations that don’t know you; on the kingdoms that don’t call on your name;

⁶Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.

⁷For they have devoured Jacob, and destroyed his homeland.

⁷Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.

⁸Don’t hold the iniquities of our forefathers against us. Let your tender mercies speedily meet us, for we are in desperate need.

⁸Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände.

⁹Help us, God of our salvation, for the glory of your name. Deliver us, and forgive our sins, for your name’s sake.

⁹Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.

¹⁰Why should the nations say, “Where is their God?” Let it be known among the nations, before our eyes, that vengeance for your servants’ blood is being poured out.

¹⁰Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.

¹¹Let the sighing of the prisoner come before you. According to the greatness of your power, preserve those who are sentenced to death.

¹¹Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.

¹²Pay back to our neighbors seven times into their bosom their reproach with which they have reproached you, Lord.

¹²Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.

¹³So we, your people and sheep of your pasture, will give you thanks forever. We will praise you forever, to all generations.

¹³Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.